Girls World Forum #2: Inför Girls World Forum

Evelina: Men hur skulle jag göra för att få åka? Varför skulle just jag få åka? Får jag ens åka för mina päron? Jag satte mig ner och skrev en ansökan och ca 2 veckor senare fick jag ett samtal där det var en tjej som berättade att jag var antagen. Det var STORT! Mamma var osäker, men efter aningen förarbete så stod jag i alla fall på perrongen och inväntade tåget till Göteborg för att byta till flygplan med nervositeten laddad i kroppen. Jag skulle åka med en tjej från Skåne som jag aldrig träffat förut, Alma hette hon.

Alma: En dag såg jag att en ledare postat i våran grupp på facebook om eventet. Tankarna och drömmarna satte igång, samtidigt som jag tänkte att det inte var något som lilla jag, som egentligen inte är så liten, kunde bli antagen till. Vad förlorar man på att söka? Jag skrev ihop ett mail om mig och mina tankar och efter några veckor hade jag glömt det för att jag inte trodde att jag skulle kunna bli antagen. En dag, på scoutmötet i Lund, ringde mobilen. Efter samtalet skuttade jag runt med ett stort smile på läpparna, jag skulle åka till Chicago!

Sandra: Det var jag som annonserade arrangemanget, tog emot ett 40-tal anmälningar, höll i urvalet och stöttade Evelina och Alma med allt praktiskt inför resan. De där två samtalen är något av det mest positiva jag gjort under hela 2012, vilken glädje att få komma med beskedet! Med på resan fanns även Marie-Louise Löwgren som "chaperone".