fredag 30 november 2012

Cecilia och fem andra ungdomsrepresentanter på COP18: Unga måste få ta plats i klimatdebatten


COP18: Connected Voices Aktion via Fältbiologerna

Kan en dag på ett klimattoppmöte börja bättre? Med hjälp av den Nya Zeelands ungdomsdelegationen genomfördes denna morgon en aktion av ett 50-tal ungdomsrepresentanter i konferenscentrets entréhall. Aktionen genomfördes mellan 8.45 och 10.00, den tid då ca 7000 delegater/dag anländer till centret. Aktionen gick ut på att ungdomsrepresentanter från hela världen ställde upp sig längs med rullbanden där delegaterna anländer och höll upp skyltar där det stod till exempel "we too matter", "we demand the recognition of our existence" och "we demand a safe and just future for all".


I slutet av rullbandet stod en större grupp människor med skyltar som visade vilka länder som har ungdomsrepresentanter här på COP18, och vilka som inte har det. Syftet med aktionen var att lyfta fram alla de röster som av olika anledningar (krig, fattigdom,klimatförändringar och naturkatastrofer) inte får en chans att höras under världens viktigaste möte, ett möte som faktiskt påverkar JUST DEM mest.

Aktionen fick otroligt mycket uppmärksamhet och positiv respons; de allra flesta delegater stannade och tog kort och inte mindre än tre TV kanaler sände aktionen och intervjuade oss medverkande!

Posted 2 days ago by Caroline Jonsson på Fältbiologernas COP18-blogg.



Cecilia, som representerar Scouterna och WAGGGS på plats, syns 30 sekunder in i klippet.

Cecilia Wesslén: Hårt arbete i Doha

Cecilia Wesslén: Hårt arbete: Tisdag blev en lång dag på konferenscentret. Direkt efter YOUNGO:s möte på morgonen, gick vi vidare till förhandlingar om Artikel 6 som började igår. På morgonen fick vi veta att mötet skulle hållas bakom stängda dörrar, vilket vi naturligtvis inte var glada över och dessutom förstod vi inte varför. Eftersom A6 är direkt kopplad till barn och unga borde vi haft en naturlig plats på förhandlingarna.


Vi bestämde oss för att samla så många unga som möjligt utanför salen, bara för att visa att vi verkligen bryr oss och att det här är viktigt för oss. Vi satt och väntade utanför när ordförande kom förbi. Vi frågade om det var möjligt för oss stt få vara med på mötet och det fick vi! Vi fick till och med en möjlighet att göra ett uttalande. Vi skrev snabbt ihop ett tal som Bronwyn från WAGGGS höll en stund in i förhandlingarna. Även CAN, som också representerar allmänheten fick göra ett utlåtande.

Vi var väldigt tydliga med att A6 måste bli ett starkare dokument där länder faktiskt visar att de tar ansvar för att utbilda, träna och sprida budskapet om klimatförändringarna. Det bästa hade naturligtvis varit om det blev lagligt bindande. Vi vill även att framgångarna ska kunna vara mätbara på något sätt, och framförallt behövs det en stor investering i detta!

På mötet kunde man verkligen känna spänningarna mellan länderna! På ena sidan satt EU, USA och Japan, som inte vill spendera pengar på detta. På andra sidan satt utvecklingsländer som ber om hjälp med finansiering. Innan mötet började stod G77-länderna i en ring och diskuterade vad de vill tillsammans.

Igår var första gången som vi såg den nya texten och den skiljer sig lite från den text som gruppen jobbade med på ett möte i Bonn i våras. Den nya texten är ett förslag från Dominikanska Republiken och EU verkade inte så glad över resultatet. Vi är inte heller så glada, eftersom de har tagit bort allt som har med finansiering att göra.

Under hela mötet undvek förhandlarna att faktiskt diskutera innehållet, som om de vore rädda för vilken diskussion det skulle kunna bli. Det gick t.o.m så långt att USA frågade en tramsigt fråga om hur sekretariatet jobbar med A6. Jag är säker på att de alla har ganska bra koll på det.

Detta gav oss i alla fall lite tid till att gå igenom den nya texten och resten av dagen spenderade jag och Bron med att jämföra med texten från Bonn. Nu måste vi bara ta ställning till den och komma fram till vad det verkligen betyder för oss.


Jag hade en liten paus i pappersarbetet när jag fick möjlighet att träffa den svenska delegationen från vår regering. Även andra svenska ungdomsförbund och organsiationer var med på detta. Det blev ett ganska informellt möte där vår klimatambassadör egentligen inte berättade så mycket. Än så länge har det inte hänt något intressant och Sverige verkar inte kunna ha någon inverkan eftersom vi är en del av EU. Ärligt talat så förstår jag inte varför de har tagit hit 43 personer, om de inte kan tänka sig att faktiskt jobba lite! Jag fick i alla fall reda på vem som var expert på A6 från Sverige, men han är inte på plats i Doha.

Jag är glad över att representera en global organisation och inte fokusera på den svenska politiken, som känns helt meningslöst just nu... FN-processerna är dock också väldigt tröga och komplicerade. Det är en spännande utmaning!

torsdag 29 november 2012

Det märks att vi har ett samarbetsprojekt i Burundi och Rwanda


Var har du varit med Scouterna? #scoutminne #amahoroamani
www.amahoroamani.se

Cecilia Wesslén: Första dagen på COP18

Cecilia Wesslén: Första dagen på COP18: Efter alla förberedelser, mail och skypemöten har vi äntligen kommit fram till starten av den här otroligt viktiga konferensen. Tyvärr fick bara en person från alla ungdomsorganisationer vara med på öppningscermonin av konferensen. En man från den nya organisationen Arab Youth Climate Movement (AYCM) var vald, vilket var ganska coolt.

Under tiden hade vi morgonmöte med YOUNGO och gick igenom dagen ur ett ungdomsperspektiv, annonserade kommande möten, aktioner och interventions. Efter det gick jag på ett möte med tcktcktck - The Global Campaign for Climate Action där Kelly Riggs pratade om vad som var det kritiska på den här konferensen. Hon ville koncentrera sig på den nya Obama-delegationen och pusha dem att göra något nu när de har chansen. Vi diskutera också det faktum att det är i princip omöjligt att påverka EU för att deras ministrar  redan har bestämt sig hemifrån om att inte sätta upp några som helst ambitiösa mål för att sänka utsläppen till 2020...

Vidare skulle jag ha gått på ett side events om mål pre-och post 2020, men salen var ändrad så jag hamnade på ett seminarium om Qatar Fundation. De gör massa coola grejer för att utbilda den nya generationen i att tänka miljövänligt och hållbart, men i grund och botten kommer ju pengarna fortfarande från staten, dvs. oljan.. Tufft läge.

Jag var med på sista halvtimmen av 2020 paneldebatten och fick höra en kvinna som var tydlig med att politikerna behöver ännu mer press från allmänheten. EU känner definitivt inte tillräckligt med press! Hon hävdade också att NGOs kan göra mer för att kräva en förändring, istället för att föreslå saker som det är en större sannolikhet för att gå igenom.
Jag håller inte med henne. Det är hur många organisationer här som helst och vi försöker allihopa påverka på olika sätt. Men någonstans måste man bygga upp ett förtroende innan man kan föreslå stora förändringar. Dessutom är det psykologiskt jobbigt att lobba för något som ingen med största sannolikhet kommer att lyssna på. Då måste man också ha några punkter på agenda som är lättare att få igenom.

En av dem är Artikel 6, som vi i WAGGGS har jobbat ganska mycket med. Den handlar om utbildning, deltagande och att göra allmänheten uppmärksammad på klimatförändringarna. Vi har skrivit mer om den på WAGGGS blogg.

Vi hade ett möte om detta strax före lunch igår och gick igenom vilka personer vi behövde lobba på, vilka dokument som behövde skrivas och vilken kunskap som vi saknar. På eftermiddagen öppnade SBI sina förhandlingarna och Artikel 6 kom upp. Då var det faktiskt 3 länder som talade för hur viktig den här artikeln är och ett av länderna träffade vi på bussen häromdagen! :) Det var ganska coolt för de gjorde inte samma sak på andra stora punkter såsom KP.

Igår hade vi även äran att träffa Christina Figueres som är generalsekreterare för UNFCCC. Hon satt ner i en ring med alla oss unga och berättade vilket otroligt bra och viktigt jobb vi gör. Vi hade också möjlighet att ställa några frågor till henne. Alltid inspirerande!

Vi har även satt upp en monter i utställningsområdet, där vi kan stå och hänga om vi vill. Det blev en lång första dag, men jag är nöjd. Det är kul att höra personer som faktiskt pratar om sådant som jag bara har läst om innan!

Amahoro Amani – för freden vidare: Julius, Erik, Kungen + 997 andra scouter på Demokr...


Amahoro Amani – för freden vidare: Julius, Erik, Kungen + 997 andra scouter på Demokr...: Med stort fokus på integration, tolerans och mångfald lämnade invigningen ingen oberörd. "Demokratijamboree" kallades årets jättekalas för svenska scouter som hölls förra helgen i Fryshusets lokaler i Stockholm. Festen utgjorde både Svenska Scoutrådets årsmöte och nya riksorganisationen Scouternas första stämma, plus en massa andra spännande aktiviteter, workshops och utställare. Bland alla tusen scouter fanns två glada killar från Amahoro Amani på plats - med både utställning och workshop.


Intresset för Amahoro Amani - för freden vidare, och hörnan vi delade med Scouternas internationella avdelning, var jättestort - precis som väntat, och en himla massa sprillans nytryckta foldrar delades ut till många nyfikna besökare. Montern fick finbesök av utmanarscouter, kårordföranden, ledare, scoutkonsulenter, ledamöter i World Scout Committee och Kungen (den sistnämnda under vår lunch - synd för honom).

Workshopen blev lyckad, även om inte riktigt alla anmälda hade möjlighet att delta på grund av lite för vilda förhandlingar i plenum. Deltagarna blev introducerade till projektet - både i Stora sjöområdet och Sverige, och metoden, samt fick i bikupor själva diskutera kring frågeställningar om samhällsengagemang och lokala problem.

Vi hoppas att alla vi pratade med kände sig både informerade och inspirerade, och vissa kanske även jättepeppade på att starta egna projekt för ett bättre samhälle.

Demokratijamboreen markerade starten på en ny tidsera för svensk scouting - och Amahoro Amani är med i leken!

Mvh,
Julius och Erik

Ps. Gå in och gilla nya sidan Amahoro Amani - för freden vidare på Facebook!

onsdag 28 november 2012

Cecilia Wesslén: Ungas röst

Cecilia Wesslén: Ungas röst: Nu är förberedelserna över och allvaret börjar. Vi har haft ytterligare 2 dagar tillsammans med de andra ungdomsorganisationerna för att prata om gemensamma mål, aktioner, events och interventions. Det är väldigt roligt att träffa andra som också är minst lika intresserade av att föra fram ungas röst och se till så denna konferensen leder till något bra för oss alla.


I lördags sprang jag runt som en galning för att försöka gå på så många workshops som möjligt, men tyvärr misslyckades jag. Jag gick på en snabbkurs i hur UNFCCC fungerar, men den var faktiskt alldeles för enkel. Vi är väl förbereda och kan redan grunderna, så jag skulle ha gått på en mer avancerad kurs.. istället sprang jag upp till en presentation om hur man kommunicerar vetenskapen på bästa sätt. Jag lyckades inte se så mycket av den, men jag fick i alla fall hennes ppt-presentation efteråt.


Nästa workshop om kommunikation blev inställd och istället var jag med på strategimöte om hur unga ska organisera sig. De som höll i den vill i princip att vi ska starta något som redan existerar - YOUNGO, som är en erkänd constituency av FN. Vi har redan representanter som har direkt kontakt med sekretariatet och vi har möte varje morgon för att diskutera vad vi kan göra tillsammans. Vi behöver inte uppfinna hjulet igen.

Det var tyvärr lite frustrerande när jag insåg att vissa inte har koll på vad som har hänt tidigare och försöker föreslå samma saker igen. Då kommer vi inte framåt, istället står vi och trampar på samma ställe. Lite av anledningen varför de ville ha något nytt nu var nog också för att deras aktioner inte har blivit godkända..

Dagen avslutades ändå ganska bra med en diskussion om hur man ställer de bästa frågorna till våra förhandlare, oavsett om man träffar dem i hissen eller har möjlighet att fråga en panel. Denna diskussionen fortsatte igår morse, då vi stannade kvar på vårt hotell och tränade på att föra fram vårt budskap under en minut. En riktig utmaning!


Igår eftermiddag fortsatte COY med en presentation av hur YOUNGO fungerar. Det är en väldigt horisontell organisation och mycket av diskussionerna pågår i olika google groups, så alla kan se. Vi kommer ha möte varje morgon i YOUNGO spokes council. WAGGGS har ett väldigt bra rykte där och vi är mycket aktiva i olika arbetsgrupper. Vi ska försöka få några av de andra ungdomsorganisationerna med på våra förslag och aktioner. Kommer bli spännande!


Annars kommer vi lobba för alla unga kvinnor runt om i världen som både är mest påverkade av klimatförändringarna, men också en del av lösningen till världens problem! Vi jobbar med både formell och icke-formell undervisning om klimatet på olika sätt.

Vi vill också se att konferensen i Doha kommer överens om ambitiösa mål för hur vi ska minska världens utsläpp och att alla länder är med på detta, både genom Kyotoprotokoll 2 men också en längre plan som blir bindande genom lagstiftning.

Idag blir det en invigning med flera tal från olika nyckelpersoner och stater. Det kommer även vara en del intressanta side events som jag kan berätta mer om senare. Vi ska också sätta upp vår monter och planera fler aktioner och kampanjer.

Cecilia Wesslén: Förberedelser & COY8

Cecilia Wesslén: Förberedelser & COY8: Okej, det här ger mig en chans att sammanfatta de senaste dagarna. Sedan jag landade i onsdags kväll har det varit ett späckat schema från morgon till kväll! Ni som följer mig på twitter har fått lite hum om vad som händer. Jag skulle kunna skriva ett helt inlägg om bara upplevelsen av att vara i Doha, Qatar, men jag ska istället försöka sammanfatta allt, för annars kommer ingen läsa detta.

Runt om i staden finns stora skyltar och reklam för FNs klimatkonferens, vilken är riktigt häftigt! Man märker att något stor är på gång att hända och befolkningen har t.o.m blivit varnade att det kommer vara sjukt mycket trafik på söndag och måndag. Med tanke på att här bara bor typ 2 miljoner människor i landet och konferensen lockar ca 20 000 personer till Qatar, så kommer det definitivt märkas att staden är invaderad av internationella gäster från hela världen.

Igår anlände resten av vår delegation från England, Kanada, Sri Lanka, Libanon och Zambia! Nu är alla tjejer samlade och tillsammans kommer vi göra skillnad! Vi består av tre team som jobbar med Kommunikation, Aktioner och Policy. Som en del av policygruppen har jag varit med och tagit fram våra key messages som vi kommer lobba för på konferensen. Dels vill vi verkligen att det andra Kyotoprotokollet blir verklighet, samtidigt som det behövs ytterligare en plan för en gemensam överenskommelse som faktiskt är lagstiftad om hur vi ska minska våra utsläpp i framtiden för att komma ner till 350ppm CO2 igen! Vi vill också få fram vårt budskap om att unga kvinnor är en del av framtiden och en del av lösningen. Vi jobbar redan idag med detta inom scoutrörelsen, när vi använder informell undervisning och lärande.

Jag blir verkligen grymt imponerad av vad de andra tjejerna i delegationen gör på hemmaplan! De har så många idéer och projekt på gång! Jag blir så inspirerade och vill definitivt göra något liknande i vår organisation och implementera det i vårt scoutprogram när jag kommer hem. Dessutom inser jag att vi har gjort en del i mina olika grupper utan att jag har tänkt på att de är kopplade till miljö-och klimatfrågor :)

Idag fick vi också äntligen träffa alla de andra ungdomsorganisationerna som är här för att påverka förhandlingarna på COP18. Under ca tre dagar kommer vi arrangera workshops och seminarier för/med varandra som allt har att göra med klimatet och klimatförändringar och vad vi vill göra tillsammans. Vi skapar samarbeten och möten under Conference of Youth (COY8), med deltagare från hela världen! Vi gör mer på dessa dagarna än vad förhandlarna klarar av på 2 veckor...

Vill man läsa mer om vad vi gör så kan man följa oss på vår WAGGGS blog.

Vilket är ditt bästa internationella scoutminne? & Var har du varit med scouterna?


Vi genomförde två framgångsrika kampanjer under Demokratijamboreen på Fryshuset i helgen. Alla som ville fick fylla i en lapp och berätta om sin bästa internationella scoutupplevelse eller sätta nålar på vår stora världskarta för att visa på alla de platser som svenska scouter besökt i scoutsammanhang. 

Vill du se fler bilder går du in på vår Instagramsida eller på vår Facebooksida. Kampanjen går även att följa på @intscouting på Twitter. På Twitter och Instagram används #intscout #scoutminne, gör det gärna du med. Inom kort kommer adresslappen upp på hemsidan så att du kan ladda ner en och ta en egen bild.

fredag 23 november 2012

Vilket är ditt bästa internationella scoutminne?

Under #dj12 kommer alla som vill få svara på frågan "Vilket är ditt bästa internationella scoutminne?". Svaret fyller du i på en adresslapp, du blir förevigad på bild och publiceras om du vill i ett album på Facebook. Hjälp till att visa upp allt det som scouting är och kan vara! #intscout #scoutminne


Följ WAGGGS-delegationen i Doha som nu är på Conference of Youth

Delegationen, som består av scouter från Libanon, Storbritannien  Arktis, Zambia, Sri Lanka, Danmark och Sverige, har nu kommit fram till Doha, Qatar. Ungdomskonferensen COY7 har inletts och förberedelser, kampanjande och samarbeten pågår för fullt. Läs mer på WAGGGS blogg HÄR.


torsdag 22 november 2012

Amahoro Amani – för freden vidare: Aline tror på ungdomarnas kraft

Amahoro Amani – för freden vidare: Aline tror på ungdomarnas kraft: Den östkongolesiska provinsen Sydkivu ligger precis på gränsen till Rwanda. När Aline Sebahire växte upp här gick hon i samma skola som flera rwandier som kom från andra sidan gränsen, det fanns motsättningar mellan de olika etniciteterna redan från början, men när Rwanda förklarade krig mot Kongo blev det värre. De rwandiska elevernas situation blev extremt utsatt, och eftersom Sebahire är ett namn som klingar rwandiskt nekades hon också betyg från sin kongolesiska skola då hon tog examen.

- Jag kände ilska mot alla rwandier, när jag mötte någon som inte talade mitt språk eller delade min kultur ville jag inte ens prata med dem. De var helt ointressanta för mig. Tack vare Amahoro Amani har jag tagit till mig fredsbudskapet men också kunnat försonas och förlåta det jag utsattes för.

Idag är hon engagerad i Amahoro Amanis arbete med att bilda fredsklubbar, och själv utbildar Aline personer som ska driva egna fredsklubbar, hon tar ofta upp sitt eget exempel i sin undervisning och förklarar hur fel det kan bli när man har fördomar om kulturer och etniciteter.

- Jag är glad att jag får chansen att dela med mig av min historia, och jag hoppas att Amahoro Amani kan nå ut till hela Kongos befolkning. Om vi fortsätter att utbilda ungdomar kan de sprida sin kunskap och vårt budskap vidare. Idag märks det tydligt att det är hos de vuxna som fördomarna lever kvar, dagens ungdomar i Kongo har inga problem med etniska motsättningar.

Artikeln är hämtad från Amahoro Amanis hemsida.

Amahoro Amani – för freden vidare: "Scouting öppnade ögonen för hur andra har det" - ...

Amahoro Amani – för freden vidare: "Scouting öppnade ögonen för hur andra har det" - ...: Joseph har tidigare varit fredsvolontär inom Amahoro Amani i Burundi och startade för några år sedan ett kooperativt försäkringsbolag tillsammans med några kompisar som inriktar sig på sjukförsäkring till alla. Detta är hans berättelse om hur Amahoro Amani och Scouterna i Burundi har påverkat honom och hans liv.

Jag har varit scout sedan jag var sju år och under tre år fick jag möjligheten att jobba på Scouterna här i Burundi, som ”Fredsvolontär” inom Amahoro Amani-projektet. Idag är jag finansiellt ansvarig på ett kooperativt sjukförsäkringsbolag, som jag och några kompisar startade för två år sedan. Vår vision är att göra så att alla i Burundi ska ha råd med sjukvård till sig och sina barn.


Scouting öppnade tidigt ögonen på mig för hur andra har det och de "goda gärningar" vi gjorde, som en del av scoutverksamheten, satte spår på djupet. När jag senare var scoutledare och aktiv i distriktet organiserade vi scoutkårer i södra Bujumbura (Burundis huvudstad) att återuppbygga hus för utsatta grupper, som äldre och föräldralösa och detta initiativ lyckades med att återintegrera tio familjer. 
När jag var med i den nationella programkommittén arbetade vi fram ett program inriktat på Batwa (en marginaliserad och undanträngd folkgrupp) där de kompletterade sitt traditionella krukhantverk med andra inkomstkällor som jordbruk och djuruppfödning.

Scouting har gjort mig uppmärksam på människors behov och situation i samhället, gett mig erfarenheter och färdigheter jag inte haft annars samt en vilja att bidra till en hållbar samhällsutveckling. Som Fredsvolontär (anställd projektsamordnare i var och en av de ingående scoutorganisationerna i Amahoro Amanis första fas 2005-2007) fick jag kunskaper om- och verktyg för konflikthantering. Kunskaper vars effekt spreds till utbildare, fredsklubbsledare och fredsklubbsmedlemmar i projektet samt deras arbete i samhället lokalt. 
En fantastisk upplevelse av att få bidra till förändring och en god skola i projektledning, måluppföljning och utvärdering av internationella projekt.

Se artikeln i sin helhet och läs vidare på Amahoro Amanis hemsida.

onsdag 21 november 2012

Foldrar och flyers publiceras på löpande band för #dj12


Kan du inte få nog av sociala medier?!

Nu finns inspiration, input och kontakter att hitta på "International Scouting: Sweden" på Facebook, @intscouting på Twitter och @internationalscouting på Instagram, använd gärna #intscout! Demokratijamboreen hittar du på #dj12, i allmänhet rekommenderas #scouterna och #ideellt.

Passa även på att följa @ceciliawess på Twitter som precis satt sig på planet till Doha för att möta upp WAGGGS delegation inför FN:s klimatkonferens COP18!

tisdag 20 november 2012

Imorgon lyfter planet mot Doha och klimatkonferensen COP 18

På måndag inleds FN:s klimatkonferens i Doha, Qatar. På plats finns då Cecilia Wesslén som en del av WAGGGS ungdomsdelegation. Hon är uppväxt och har studerat i Skåne men är idag doktorand inom klimatforskning vid Stockholms Universitet och scoutledare i Örnsberg i södra Stockholm.

Som den största ideella organisationen för flickor och unga kvinnor är WAGGGS delaktig i ett nätverk av ungdomsorganisationer som är engagerade i klimatfrågan. Många unga, inklusive WAGGGS delegater, lägger sina nationella intressen åt sidan under COP 18, drivna av idén om att den värld som lämnas över till kommande generationer behöver vara hållbar och rättvis för alla. Unga påverkas av de beslut som fattas av politiker och förhandlare som representerar enskilda länder, ibland med ekonomin i första rummet. ”Miljön är värd så mycket mer än pengar, den är min framtid. Därför åker jag till Doha för att göra min röst hörd” säger Cecilia.


Den svenska regeringen skickar en delegation ledd av miljöminister Lena Ek. Vår svenska delegation samarbetar med övriga EU-länder under klimatkonferensen och har därmed en väldigt stark röst, men är förhållandevis låst till de lösningar och förslag som alla 27 länder kommit överens om.

Cecilias privata blogg
Tidigare blogginlägg om Cecilias plats i WAGGGS delegation

Scouternas värderingar

Vi möts i världen
Vi lär känna varandra och verkar för fred. Scouterna finns i hela världen. Vi är alla olika men ändå lika.

Vi brinner
Vi vill ha en bättre värld. Scouterna engagerar sig för rättvisa, miljö och medmänsklighet. Vi bryr oss både lokalt och globalt.

måndag 19 november 2012

Amahoro Amani – för freden vidare: Praktikantkrönika Elin Orvik

Amahoro Amani – för freden vidare: Praktikantkrönika Elin Orvik: I WOSMs konstitution kan man läsa att scoutrörelsens mål är ”att bidra till unga människors utveckling […] som ansvarsfulla medborgare och som medlemmar i den lokala, nationella och internationella gemenskapen” (egen översättning, Constitution and By-Laws of the World Organization of the Scout Movement (2008) s 3, http://scout.org).


Hur ska man då tolka detta? Att scouter ska ses en gång i veckan för att ha roligt, kanske grilla lite pinnbröd, åka på läger och ha lägerbål och surra kök? Roligt och utvecklande, javisst! Det kanske ingår i scoutrörelsens mål också, men på vilket sätt hjälper det de i citatet nämnda gemenskaperna, förutom möjligtvis den lokala? Jag älskar svensk scouting av hela mitt hjärta, men jag måste ändå säga att svenska scouter har mycket att lära av andra scouter världen över.

Scouterna här i Burundi spelar i en helt annan liga än svenska när det gäller sociala insatser. Inom projektet jag praktiserar på gör scouterna och guiderna helt fantastiska saker. Man bygger hus och skolor, besöker sjuka, hjälper utsatta änkor med HIV/AIDS, bygger broar i byar som delats av enorma regnmassor… Listan kan göras lång. Det här är inte enstaka små grupper som gjort en liten insats var, utan runtom i Stora Sjöområdet – Burundi, Rwanda och Demokratiska Republiken Kongo, gör mer än 600 grupper liknande insatser varje månad. Att jag är imponerad är en underdrift! Tänk om varje kvarter i Sverige skulle ha en sån grupp, bestående av ungdomar och unga vuxna, som tillsammans analyserar sin omvärld, diskuterar och försöker möta fördomar och genomför enkla men helt fantastiska insatser som förändrar människors liv.

Så – vad handlar scouting om egentligen? Om mig själv, eller de lokala och globala samhällen jag är del i? Både och självklart, men som med allt annat i vår svenska bubbla har vi glömt att tänka på de andra, de som finns utanför vår egen lilla värld. Jag säger inte att det vi gör är fel, snarare avsaknaden av det vi inte gör. När vi bortser från ett av de viktigaste målen med scoutrörelsen, är vi verkligen riktiga scouter då?

Elin Orvik, student, SMU-scout och praktikant på scout- och guideprojektet Amahoro-Amani i Burundi, i Afrikas hjärta. Ur Scoutmagasinet 2/2011 sidan 15

fredag 16 november 2012

Arbetet med att ta ut kontingenledare inför Jamboreen i Japan 2015

En del av Scouternas internationella verksamhet är de internationella arrangemangen. Varje år reser flera hundra scouter utomlands i Scouternas regi. De behöver så klart duktiga ledare som kan göra utmanande, spännande och trygga arrangemang. I år var det, utöver de sedvanliga uppdragen som ledare för bland andra Explorer Belt, Påskresan och Upptäcktsfärd Norden, dags att sätta samman teamet för den svenska kontingenten till Jamboreen i Japan 2015.

Scouternas Arrangemangsgrupp, som har ansvaret för att ta ut arrangemangsledare, började med att fundera över vilka egenskaper vi tyckte var viktiga för att kunna skapa en bra kontingentledning. Det resulterade i att tre kriterier utkristalliserade sig:

- erfarenhet av att jobba i stora projekt,
- erfarenhet av internationell scouting och internationellt arbete på andra sätt, och då särskilt från Asien och Japan,
- samt att ha spännande idéer om vad man ville göra av en svensk kontingent.

Vi bestämde också att vi skulle ge alla delar av scoutrörelsen möjlighet att söka men att vi inte skulle fokusera på att få en representativ grupp ledare sett till förbundstillhörighet utan att de tre faktorer vi kommit fram till var viktigare. Om två potentiella ledare var i övrigt lika skulle dock den som kom från ett underrepresenterat förbund få företräde. Vi konstaterade också att vi gärna ville ha ungefär lika många kvinnor och män i gruppen. Vi stämde av våra planer med Scouternas International Commissioners (våra IC:ar) och gav dem möjlighet att ge feedback på våra urvalskriterier.

Vi formulerade sedan en annons som publicerades på scouternas webbplats. Vi hörde också av oss till de fem scoutförbunden och talade om att vi sökte arrangemangs- och kontingentledare. Till dem som vid avslutningen av arbetet med Jamboreen i Sverige anmält sitt intresse skickade vi ut ett särskilt mail om att det nu gick att ansöka om att bli kontingentledare till Jamboreen i Japan.

När ansökningstiden gått ut hade vi hela 45 sökande! Vi insåg snabbt att vår ursprungliga ambition om att intervjua samtliga sökande inte var möjlig att genomföra. I stället satte vi oss ned och sorterade ut en högintressant grupp med hjälp av våra kriterier som vi prioriterade att tala med. Dessa 15 personer intervjuade vi i ungefär en timma vardera. Det var mycket intressant och givande. Det är otroligt hur många människor som är kunniga inom olika områden vi har i scouterna och härligt att höra hur många som har tänkt på hur de skall vara med och skapa den allra bästa upplevelsen för de deltagande scouterna.

Sedan vidtog det stora pusslandet. Vi försökte se vilka olika egenskaper som de vi intervjuat hade och hur de skulle kunna komplettera varandra på ett bra sätt. Målet var att ha både kreativa och strukturerade personer, liksom exempelvis ”uppstartare” och ”avslutare”. Den här delen av arbetet är klurigt men samtidigt väldigt roligt. Vi tog ett antal referenser och kom sedan fram till vilka vi ville skulle utgöra teamet och vilka två vi ville ha som patrulledare eller Head of Contingent.

Till vår stora glädje svarade båda två ja efter att ha talat med varandra och vi kunde kontakta resten av det tänkta teamet! När vi ringde upp alla talade vi om vilka som var del av det tilltänkta teamet och gav alla chansen att tänka efter en gång till samt stämma av med exempelvis familjer och jobb. När samtliga ledare lämnat sitt svar meddelade vi teamet att det var de som skulle jobba tillsammans. Vi meddelade också de som varit nära men inte räckt ända fram om att så var fallet, och så informerade vi olika nyckelpersoner i styrelser och på kansliet om att processen var klar.

Nu är det dags för Anna, Henrik, Lisa, Helene, Martin och Elisabet att börja arbeta. Vi önskar dem all lycka på vägen. Vill du följa deras arbete gör du det bäst på den här sidan.

Att vara ledare för ett internationellt arrangemang är utvecklande och en spännande erfarenhet. Det är också otroligt roligt att tillsammans med ett par andra i ett team ge deltagarna en fantastisk scoutupplevelse! Teamet planerar arrangemanget från början till slut, och får självklart hjälp och stöd av Scouternas Arrangemangsgrupp under arbetets gång.

Om du är sugen på att vara arrangemangsledare i Sverige eller utomlands kan du se uppdragen annonseras på Scouternas hemsida. Uppdragen för sommaren 2014 kommer ut i mars 2013. Välkommen med din ansökan då!

lördag 10 november 2012

Internationellt strategiskt team i Malmö

Möte pågår för fullt, åtta datorer med lika många ägare finns samlade hos Scouterna/Sensus i Malmö. Vi är international commissioners, internationell sekreterare, ordförande för internationella gruppen och chefen för utvecklingsavdelningen som finns samlade för att prata igenom nästa års planer, budget och arbetsformer.

torsdag 8 november 2012

Igår nominerades två scouter till att representera LSU i FN 2013

Varje år kan alla LSU:s medlemsorganisationer nominera personer till uppdrag inom FN och EU. Det är ideella uppdrag med fokus på diplomati och utbyte, och oerhört stor konkurrens om platserna. Igår skickade Scouterna in två ansökningar till LSU, en för UNGA och en för CSD, nu återstår det att med spänning vänta och se hur det går!


FN:s Generalförsamling, UNGA, 2013
LSU:s representant deltar under 2-3 veckor i Generalförsamlingens 68:e session i oktober 2013 i New York. I uppdraget ingår bland annat att hålla ett anförande i Generalförsamlingens tredje utskott som bland annat ansvarar för ungdomsfrågor. 2013 kommer den återkommande ungdomspolitiska resolutionen att behandlas, men representanten kommer även att arbeta med andra relaterade frågor genom andra resolutioner. Som LSU:s representant arbetar du nära den svenska FN-representationen i New York, Utbildningsdepartementet i Sverige och deltar i den svenska delegationen. Förberedande möte arrangeras av European Youth Forum under tidiga sommaren där representanten förväntas delta.

FN:s Kommission för Hållbar Utveckling, 2013
LSU har länge utsett representanter till kommissionen för hållbar utveckling, CSD som följer upp Agenda 21. LSU:s representant deltar i CSD, som hålls i New York i April 2013. Mötet kommer att följa upp Rio+20- mötet som hölls sommaren 2012. Som LSU:s representant arbetar du nära Miljödepartementet, ingår i den svenska delegationen och deltar i deras löpande arbete. Förberedande möte arrangeras av European Youth Forum under tidig vår där representanten förväntas delta.

Tycker du att det här låter spännande? Sök nästa år! Det enda kriteriet, utöver inspiration och kompetens, är att du under 2014 är 18-25 år.

Scouternas internationella grupp

För det internationella området finns ett team av International Commissioners som representerar svensk scouting utomlands och bevakar/koordinerar internationell scouting i vid bemärkelse. De arbetar tillsammans med att inspirera och stötta organisationen till att arbeta mer internationellt och samverkar med andra länder såväl som med våra världsorganisationer.

Inom kort kommer det även att finnas en internationell grupp som arbetar mer operativt med internationella aspekter av scoutverksamheten i Sverige. Det kommer att vara en klart mer operativ nationell arbetsgrupp, bestående av två ordföranden (en ideell och en anställd) samt fyra gruppmedlemmar. De här fyra personerna kommer att rekryteras under december och januari så att gruppen kan börja arbeta i början av året.

Igår kväll sattes ramarna för de fyra uppdragen av de två ordförandena, idag Cecilia Wesslén (ideell) och Sandra Ehne (internationell sekreterare på kansliet). Vi har valt att formulera uppdragen som två stycken, där två personer har varja uppdrag. Gruppen kommer alltså att bestå av totalt sex personer om tre par.
- Två ansvariga för kommunikation och information
- Två ansvariga för möten och utbyten

Ansvar för finansiering ligger främst på ordförandeparet. Alla uppdrag går givetvis in i varandra och gruppen kommer att arbeta tätt. Tanken är vidare att, om det fungerar sett till de som rekryteras, att gruppen ska arbeta i tre team/par: ordförandena, utbyten och information/kommunikation.

onsdag 7 november 2012

Voices of Youth

Voices of Youth is a global community for young people to learn about development issues (such as Environment, Education, Human Rights, etc) and to express their opinions. Voices of Youth seeks to create a space that will help young people develop into active global citizens equipped to communicate and collaborate effectively to make a positive difference in their countries and communities. On VOY, young people will gain knowledge and awareness of the key thematic issues affecting young people around the world, enabling them to have an open and honest dialogue about the world in which they live.



The Voices of Youth is an initiative of the Youth Section in the Division of Communication at UNICEF Headquarters in New York. Though built by and maintained by UNICEF, the VOY is not intended to be a platform for UNICEF’s agenda. It is a place for youth to express their opinions on development issues that matter to them.

Who uses Voices of Youth?
Anyone can use Voices of Youth, from anywhere and at anytime, however our site is targeted to people over the age of 13. The majority of our users are young people and represent over 200 countries.

How I can use the site?
There are several ways to interact on the site. You can: Sign up and create a profile, or login via Google, Facebook or Twitter. Check out our Look At section, where you can discuss weekly changing hot topics. Join us on Facebook.com/voicesofyouth and follow us on Twitter @voices_of_youth. Share your favourite articles on Facebook and Twitter and discuss them with your friends. Write your story and share it with the world. Comment and discuss with other community members directly on Voices of Youth.

How can Educators make the most of the site?
We encourage educators to use VOY as a way to connect their students to youth from around the globe. Voices of Youth forges cross-cultural interactions between adolescent students from different countries, helping them develop their communications skills, define and articulate their position on global advocacy issues, and in the process become active and engaged global citizens. 

Diversity Network for Guiding and Scouting

The Overture Network encourages Guide and Scout associations in the Europe to open up the associations for young people originating from ethnic and other minority groups, as well as to encourage guiding and scouting for youth with disabilities. The participation of children and youths with different backgrounds is based on the principle that Guiding and Scouting is open to all people.


Who?
The Network is open to all European Scout and Guide associations recognized by WOSM or WAGGGS. The Network wants to bring together the views and practices of those who are working in the field – leaders of branches or groups, as well as members of paid staff – that are able to give witness of their daily experience, but also those responsible on the national or regional level that can promote and multiply certain pedagogical or strategic policies.

The Network is voluntary and members of the network are not officially representing their associations. The networks activities are based on its member’s needs and wishes, input of each member is very important. The network is guided by a steering group consisting of members of the network, who is in charge of the preparation of meeting with the hosting association.The Overture-network works in close cooperation with Europe Region of WAGGGS and WOSM.

How?
The network has two annual long weekend meetings (Friday after lunch – Sunday after lunch). Every meeting includes a specific theme dealing with an aspect of intercultural work, disability issues workshops, case studies; and exchange of experience in practical work. The meetings are hosted by associations being part of the network.

Benefit!
Since the network is working for it’s members, both the members and the organisations of the members can benefit from the network. All activities of the network are developed by request of the members and therefore aim to constantly satisfy the current need of information, activities and leadership training within the overture issue. The level of benefit is up to the individual members and is depended on an active membership.

tisdag 6 november 2012

Vad sägs om att åka på läger utanför Washington DC nästa sommar?

Nästa sommar har Boy Scouts of America (BSA) en stor nationell Jamboree, JAMBO 2013. Nu har anmälan till den svenska kontingenten öppnat! Alla scouter i åldern 15-18 är välkomna att söka som deltagare, sista ansökningsdag är om exakt två månader, den 6 januari. Så tipsa gärna andra eller sök själv!

Mer information hittar du under arrangemang på vår hemsida, här är länken. Och på kontingentens sida på Facebook


Mot bakgrund av att BSA i somras bekräftade sitt beslut om att inte tillåta hbtq-personer (med fokus i beslutet på homosexuella män) som aktiva ledare i organisationen vill vi bara kort konstatera att vilken sexuell läggning eller identitet våra representanter har inte spelar någon som helst roll. Även om det är en pojkscoutorganisation som arrangerar lägret kommer vi som vanligt att eftersträva en jämn könsfördelning bland våra deltagare.

Girl Guides and Girl Scouts met the High-level Panel on post-2015

Girl guides and Girl Scouts from the UK, Phillipines and Nigeria met the UN Secretary General's High-level Panel (HLP) of Eminent Persons on Post 2015 Development Agenda (after the Millenium Development Goals, MDG's). Four young women were part of the 23-strong delegation of young people that met with the HLP on 2 November 2012. They shared their priorities for the new framework that will succeed the MDG's, speak on household poverty, which will be the focus on the HLP in London and offer their solutions.

The Panel is composed of 26 eminent persons, including representatives of governments, private sector, academia, and civil society. It is co-Chaired by the UK Prime Minister, David Cameron, President of Liberia, Ellen Johnson Sirleaf and President of Indonesia, Susilo Bambang Yudhoyono.

måndag 5 november 2012

Scoutluff i Europa #3 Äventyr och storstadsliv i Paris

Tåget tog oss vidare till det ställe som jag lääänge drömt om att få uppleva. På eftermiddagen klev vi av på tågstationen Gare du Lyon mitt i hjärtat av Paris.

Det var verkligen en magisk stund att kliva av tåget och mötas av den stora, gamelmodiga stationen vimlandes av fransktalande, välklädda människor med tidningar i hand. Staden som man hade fått höra så mycket om.

Vi hade haft lite problem med att fixa boende eller ett ställe där vi kunde få upp tältet innan vi åkte iväg, så vi fick försöka finna en lösning på plats. Det fanns en campingplats lite utanför stan och många olika vandrarhem men de skulle alla ha en rätt bra slant och vi ville gärna inte betala alls, eller i så fall bara något litet och symboliskt. Nej, vi var övertygade om att det skulle gå att lösa på något vis. Vi såg det som en utmaningen och spänningen fick oss verkligen att känna att vi var på ett äventyr.

Vår första plan var att sätta upp tältet i en av Paris större parker, men kvinnan på turistbyron bara skrattade och sa att om vi inte blir rånade av något gäng så skulle i varje fall polisen ge oss en mindre trevlig bot. Men vi propsade på att det måste väl finnas någon liten gräsplätt där vi kunde få upp tältet om man gick en liten bit ur staden. "Walk out of the city!?? Are you kidding with me??" Ännu en gång blev vi idiotförklarade. Hon gav oss rådet om att ta metron - som inte var så hemskt dyr - så långt ut vi kunde och se om vi hittade en villa vi kunde knacka på och höra om vi kunde slå upp tältet i familjens trädgård. God idé tänkte vi och jag fick utökat mitt ordföråd; "Avez-vous une pelouse que nous pouvons mettre notre tente t-il?" (Har du en gräsmata som vi kan sätta upp vårat tält på?)

En timme senare hoppade vi av metron på slutstationen "Mairie de Lilas" men vi blev nästan förskräckta när vi kom upp från tunnelbanna och upptäckte att vi fotfarande var inne i centrala Paris med små gator fyllda av folk, våningshus och affärer. Där skulle vi definitivt inte finna några villor. Det enda alternativet vi såg var att fråga folk om vi kunde få sova hemma hos dom. Det var vi dock inte så pigga på då vi i inte ville tränga oss på och få någon att känna sig tvungen att ta hand om oss. Samtidigt drog det dåliga vädret fram och det började regna. Uppgivenheten började krypa sig på men vi fortsatte ned längs en gata och tänkte att vi kunde ju i varje fall rådfråga folk där.


Efter en liten bit stötte vi på två kvinnor med små barn i hand. Jag försökte uttrycka mig på franska då de inte förstod engelska och fantastiskt nog lyckades jag beskriva vårt problem så att de förstod. Tyvärr kunde de inte hjälpa oss, men plötsligt så säger den ena "Attandez..." (Vänta). Hon ringde ett samtal det visade sig att det inte ledde någon vart. Plötsligt öppnade sig himlen och regnet vräkte ned. Åskan mullrade och vi sökte desperat skydd inne på ett café.

Inne på cafét mötte hon upp med mamman till ett av barnen som hon hade passat. De pratade snabbt med varandra på franska och vi förstår att de pratar om mig och Troels då mamman tittade granskande på oss. Kanske var det scouthalsdukarna vi bar eller så var det det faktum att vi var två halvt uppgivna ungdomar vilsna i Paris, i vilket fall så beslöt hon sig för att lita på oss främlingar och erbjuda boende över helgen. Vi blev så lättade och tacksamma på en gång. Denna gången hade vi haft turen på vår sida.

Mamman visade sig kunna prata ganska bra engelska och bodde bara ett kvarter bort på fjärde våningen i ett hus med stor altan och utsikt över gatan. Hon var mamma till två väldigt söta barnen, dottern var 7 och pojken var 4, och hade en man som liksom mamman var trevlig och visade bara välvilja gentemot oss. Vi fick sova i pojkens barnkammare och veta att vi skulle känna oss som hemma.

På kvällen bjöd de på god middag och typisk frank ostbricka. Wow tänkte vi, kunde det bli mycket bättre? Vi fick ju verkligen uppleva den lokala kulturen och dessutom hade vi fått lite mer sällskap :)

Dagen därpå blev vi bjudna på en supergod frukost med croissanter direkt från Boulangeriet. Efter frukost begav vi oss iväg för att upptäcka Paris! En fantastisk stad, så mycket att se och vi fyllde nästan kameran helt och hållet. Vi fick inte bara se alla storslagna byggnader, utan även uppleva de små gatorna, de mysiga butikerna och caféerna. Jag fick beställa min efterlängtade, riktiga baguette från en av Paris "baguetterior" och se Eiffeltornet och Troels fick träffat en vän som han hade jobbat tillsammans med på Jamboreen. Nicholas hette han och han passade på att visa oss runt och berätta lite om staden.

Den kvällen stod jag och Troels för kvällsmat och dessert som ett tack för att vi fick bo hos familjen. Det var mycket uppskattat och vi satt länge uppe och pratade, lyssnade på fransk musik och de berättade om sina äventyr, det visade sig att de också hade varit med om en hel del.

Nästa morgon packade vi ihop våra grejer, tackade familjen stort och gav de två barnen varsin present som vi hade funnit ute på stan dagen innan. Det kändes nästan lite tomt att lämna familjen trots att vi inte känt varandra speciellt länge. Men den vänlighet och hjälpsamhet de uppvisat var ovärderlig. Ja, tänk vad godhjärtade människor det finns, tänkte vi.

Den dagen fick vi utforskat Paris ännu lite mer och souvenirshoppade ett och annat. På kvällen satte vi oss på nattåget som skulle ta oss ända upp till Hamburg i Tyskland. Vi fick dela liggvagn med en Amerikan och två andra Svenskar som var ute och luffade liksom vi. Det visade sig att vi hade haft ganska olika upplevelser, det andra paret hade bott på hotell och varit ute och festat en hel del liksom Amerikanen som fortfarande var lite bakfull men som hade varit ute och rest i en hel månad, sovit på vandrarhem och hos kompisar. Tillsammans hade vi en trevlig kväll med kortspel och mycket skratt.

Hela natten tuffade tåget fram och på morgonen vaknade vi i Hamburg. Där stannade vi bara väldigt kort, vi hann ta en liten tur i staden, handla in lite billigt tyskt godis för att sen ta sista tåget hem.

Resan hem kändes lång. Kanske för att resan snart var slut, men kanske också för att vi såg fram emot att komma hem och träffa familj och vänner. Vi hade fått uppleva otroligt mycket och hade mycket att tänka och reflektera över. Det hade varit en utmaning att hålla kostnaderna nere men vi tyckte vi hade fått bo, äta och uppleva mycket och bra för de 6 000 kr som det hela hade gått på, inkl. interrailkorten.


Vi är båda överens om att vi vill ut och se mer av världen! Upptäcka mer av den internationella sidan av scouting som för oss redan har öppnat upp för många möjligheter genom kontakterna från Jamboreen. Vi kan bara rekommendera andra att våga ta sig ut i världen på äventyr - utforska, utmana och träffa nya människor! Och så får man för tusan inte glömma vilka möjligheter och fördelar det medför att ha halsduken på och visa att man är "Proud to be scout". 

Emelie Blondin, 18 år från scoutkåren Finn Lund och Troels Kristensen, 19 år från Kattegatspejderne i Danmark 

Scoutluff i Europa #2 God mat och kartförvirring i Genève

Nästa anhalt var Genève i västra Schweiz, alldeles intill den franska gränsen. Vi tog tåget ut ur det bergiga landskapet och senare på eftermiddagen var vi framme. En vän till mig från Jamboreen förra sommaren bor i Genève och han hade lovat att komma och möta upp oss och ge oss en liten guidad tur i staden. Det absolut första vi gjorde när vi mött upp Sebastién, som han heter, var att gå hem till honom, dumpa våra stora väskor och springa iväg till närmaste butik för att köpa glass - eftersom det var riktigt, riktigt varmt...

Vi fick vår tur genom Genève, en vacker stad liksom Basel, fast något mer modern och storslagen. Vi fick även veta lite om hur scoutverksamheten ser ut i där. Enligt Sebastién som var engagerad på många olika håll var det ganska populärt att vara scout. De har skaffat sig ett gott rykte och en ganska stor andel av befolkningen har antingen varit eller är scout. De var även duktiga på att visa sig i stan och hade många olika arrangemang på gång för att jobba med rekrytering.


Vid kvällstid var det dags för oss att bege oss iväg till utkanten av Genève där vi skulle sova i min gamla scoutledares hus. Hon var själv inte hemma men hennes man hade lovat att ta hand om oss över en natt. Det var dock lättare sagt än gjort att ta sig ut till huset. För det första hade vi nog glömt att allt är tokdyrt i Schweiz, inklusive en bussbiljett inom staden som de ville ha 3,90 Euro för. Så rika var vi inte och man kunde inte köpa bussbiljetter med visakort. Vi började överväga att gå den nästan 1 mil långa sträckan, men packningen var tung, det var fortfarande varmt och vi ville helst inte missa kvällsmaten då lunchen hade bestått av varsin glass.

Plötsligt fick vi en idé om att våra Interrail-biljetter kanske skulle fungera på lokaltrafiken också, om vi hade tur. Det var definitivt värt ett försök. Vi klev på första bussen och det visade sig att busschauffören inte förstod engelska. Istället prövade jag min 3 år gamla halv-knaggliga högstadiefranska som skulle få vilken fransman som helst att skruva på sig och fråga vilken planet jag var född på. Det visade sig vara ett vinnande koncept! Busschauffören som precis blivit lite småirriterad över typiska turister tyckte nu snarare synd om oss, förvirrade och totalt blåsta som vi verkade vara vinkade han på oss gratis. Vid nästa bussbyte körde vi samma taktik och det fungerade!


Jag kan inte påstå att samvetet eller den goda moralen var helt nöjd med hur vi löste situationen, scouter som vi är, men jag var övertygad om att vi hade berikat två busschaufförer och ett dussin resenärer med ett gott skratt...

Väl framme vid huset blev vi bjudna på kanske den godaste maten någonsin. Inte för att det var våran absoluta favoriträtt, men för att under resans gång hade vi än så länge levt på pulver- och påsmat och varken jag eller min pojkvän har några större matlagningsskills. Pasta carbonara slank ner lätt som en plätt och den kvällen satt vi ute länge, småsnackande och njöt av solnedgången. Inte minst var det härligt att somna i en riktig säng.

Dagen därpå begav vi oss in mot stan på förmiddagen. Alla muséer i Genève hade fritt inträde så vi tänkte att vi skulle passa på och gå på något innan avfärd till Frankrike. Men liksom på bussen dagen innan måste invånarna ha betraktat oss som riktiga snurrpellar när vi förgäves försökte hitta in till stadskärnan. Kartan verkade inte alls stämma in, eller också var det ett resultat av att inte ha lyssnat så aktivt på karta-och-kompassmötena, i vilket fall så snurrade vi runt utanför staden ett bra tag och fick pratat med ett antal Genève-bor innan vi slutligen fann in till centrum - i lagom tid till att vårat tåg skulle avgå. Vi hann alltså inte med att gå på något museum, utan fick förbanna vår tidsoptimism och vår oförmåga att läsa kartor...

Scoutluff i Europa #1 Ner genom Tyskland mot Kandersteg

En lördag i tidiga juli började vi, jag och min pojkvän Troels, vår luff genom att tuffa ned till Heidelberg i Tyskland. Där hade vi funnit en man som hette Sam på "Couch Surfing" (ett slags forum på nätet där man kan avtala om sovplats hos privatpersoner på olika ställen i Europa) som glatt välkomnade oss i sin lilla tvåa en liten bit utanför centrum. En mycket trevlig men något speciell snubbe som ansåg kök vara en onödig investering i hemmet, och istället tyckte att ett stormkök i hallen och handfat på toaletten fungerade fint för både matlagning och disk. På kvällen följde vi med ut på en tur i Heidelberg och fick träffa några av Sams vänner. Tillsammans hade vi en mycket trevlig kväll :) Nästa dag utforskade vi den lilla pittoreska staden som låg omgiven av berg och naturområde och besökte dess stolthet, det gamla slottet som ligger uppe på berget med utsikt över hela staden. Den kvällen lagade vi mat tillsamman med Sam och spelade kort halva natten.


Dagen därpå skulle vi bege oss vidare till Schweiz. Innan vi började promenera mot tågstationen gick vi förbi ett supermarket och storhandlade billig tysk mat, vi hade ju fått höra hur dyrt det skulle vara i Schweiz... Vi handlade även två chokladaskar till Sam som tack för gästfriheten. Han fick dock bara en då han hade begett sig till jobbet tidigt och hans brevlåda var så full att vi med nöd och näppe precis fick in en Merci-ask. 

På tåget mot staden Basel i Schweiz träffade vi en kvinna från Holland som reste med sin stora cello. Hon var mycket trevlig, synd bara att vi inte bytte kontaktuppgifter tänkte vi bakkloka när vi hade stigit av tåget. I Basel träffade vi en tjej som jag hade lärt känna på en liten festival ett år tidigare. Hon är inte scout men är med i en organisation som sysslar mycket med friluftsliv och aktiviteter för barn. Hon visade oss runt en hel dag i den vackra staden och vi fick våra fördomar bekräftade när vi fick förklarat för oss att alla de stora, nybyggda moderna husen var banker och försäkringsbolag. Men där fanns även en gammal stadskärna som de klokt bevarat med gamla stora kyrkor och slingrande små gator. 

På eftermiddagen hoppade vi på tåget igen. Det var en fantastisk frihet att känna att vi kunde hoppa på i princip vilket tåg vi ville, när vi ville med vårat Interrail-kort. För fem resdagar i hela Europa som kunde utnyttjas under en 10-dagarsperiod betalade vi 175 Euro per person. Vi räknade ut att det var ungefär det en tågbiljett kostade för en vuxen person att resa från norra till södra Schweiz. 

Vårt nästa stopp blev Kandersteg, en liten ort nere i de östra Alperna, där WOSM har sitt stora scoutcenter. Resan in i de himmelshöga bergen med dess små byar nere vid bergsfötterna var otroligt pampig och vacker. Väl framme fick vi promenera igenom det lilla samhället för att slutligen komma fram till scoutcentret som låg i utkanten. Första kvällen fixade vi med tältplats och tittade runt på området. Högsäsongen hade inte riktigt börjat ännu men det var ändå många scoutgrupper från USA, Tyskland och Frankrike. Framför allt var det många unga pojkar då "The Boy Scouts" från olika ställen i Europa hade sitt sommarläger på KISC (Kandersteg Internationall Scout Center), som det kallas. Samma kväll var det International Culture Night och scouter bjöd på typisk mat från de olika ställen de kom ifrån. Vi fick även höra en liten 8-årig flicka spela vackert på säckpipa, från Skottland såklart :) 

Där på KISC fick jag även träffa George, en kille från Uganda som jag hade fått god kontakt med året tidigare på den svenska Jamboreen. Det kändes nästan lite overkligt, jag fick verkligen en känsla av att världen är väldigt liten.



Under de tre dagarna vi spenderade på KISC hann vi med att gå i bergen, bada i en sjö på 1500 meters höjd, åka rodelbana (en slags bob man åker fast på hjul och ned för en rutschbana), ha snöbollskrig och åka lift över det bergiga landskapet. De fanns jättemånga olika aktiviteter man kunde välja att testa på, allt ifrån klättring och fallskärmshoppning till långa tuffa hajker uppe i bergen, men de kostade också en del. Vi var på det viset lite begränsade med vår studentbudget, men vi tyckte ändå att vi fick ut väldigt mycket av vår vistelse :) På kvällen fanns det många aktiviteter som var arrangerade på området och som var helt gratis att delta i.

Dessutom hann vi gå förbi scoutmuséet som låg inne i byn. Det var ganska fascinerande, inte så stort men där fanns mycket att titta på. Posters från alla WSJ (World Scout Jamboree), tavlor med bilder på alla möjliga olika scoutskjortor, men även bilder från olika läger genom tiderna, gamla och nya scoutböcker och jag tyckte nästan mig själv kunna se hur scouting vuxit och utvecklats sedan det startade för över 100 år sedan.

Under vår vistelse pratade vi även med funktionärerna som jobbade där, de så kallade "Pinkies", eftersom de alla hade rosa tröjor. Vi fick en väldigt positiv bild av hur det skulle vara att jobba där och vi blev själva sugna på att volontära på KISC.