tisdag 29 januari 2013

Space Camp 2013, the pursuit for Dr Pol - join us!

Space Camp 2013, also called Dalacamp 8, is a camp for scouts and guides from Sweden and all over the world who belong to the world organizations WAGGGS or WOSM. International participants should be 12 years of age or older.

Kopparbo campsite
Space Camp 2013 will take place in real time where we, with united efforts, have to save our scoutmonaut Dr Pol Wolle-Abend and bring him back to Earth. The scouts and guides will be given the opportunity to experience many adventures in the forest, on the climbing-wall and at the lake. In the center of the campsite there will be a spacelab where the youth can learn more about space and try a lot of different activities. We will live in tents on Kopparbo's meadows and experience the outdoor life for a week.

Space Camp 2013 will take place in Sweden at the Kopparbo scout camp center in the middle of Sweden from July 27th to August 3rd 2013. The Kopparbo foundation, “Kopparbostiftelsen”, is running the Kopparbo scout camp center and organizing Space Camp 2013 on behalf of Dalarnas scout district who is a part of the The Guides and Scouts of Sweden. We estimate that about 1500 scouts and guides will get together for this adventure!

When: July 27th to August 3rd 2013.
Where: The Scout camp center Kopparbo
Who can participate: Scouts and guides age 12 and up from all organizations belonging to either WAGGS or WOSM
Cost: 1850 SEK (not including travelcosts)
Application: The final application opens January 15th, 2013 and closes April 15th 2013. Applications can be found on our website.
Contact: Please, do not hesitate to contact us for more information via international(at)dalacamp.se or visit our English website.



See you at Space Camp 2013!
/Anna and Karolina

fredag 25 januari 2013

Rapport #5 från Sara som är volontär på Our Cabaña i Mexiko



"Activity plan"
Idag har vi jobbat med sista administrativa förberedelserna för kommande två deltagargrupper. Vi har skrivit klart aktivitetsplaner och gjort översättningar m.m. Vår teamledare har mycket att skriva ut nu. Det är även hon som rättar vår spanska, eller rättare sagt google translates spanska. Jag har också blivit mer bekant med Thinking Day under dagen, vilket jag inte kan minnas att jag kände till något om innan jag var på väg hit.


Hur som helst så firas Thinking Day årligen den 22e februari av scouter i hela världen. Dagen är menad att ge tillfälle för reflektion och eftertanke riktad mot scouting och scouter över hela världen. I samband med Thinking Day tar WAGGGS varje år fram ett aktivitetspaket. De senaste åren och även i år bygger de på FN:s millennium mål (The Millenium Development Goals). I år är det två olika mål som är i fokus: ”Reducing child mortality” och ”Improving maternal health”.

Det är deltagarna som planerar aktiviteterna för Thinking Day, med stöd av oss, som en del av sitt program. Det kommer sedan hit Mexicanska scouter som deltagare på deras aktiviteter. Förhoppningsvis blir upplägget lite tydligare när det närmar sig. Vi väntar oss vara cirka 150-250 stycken totalt här på Thinking Day. Idag har vi fördjupat oss i aktivitetspaketen (två stycken i år eftersom det är två mål) och planterat invignings- och avslutningsceremonin som vi håller i. World Thinking Day Den 22e februari är också Founders Day, Olave och Baden Powells födelsedagar och bröllopsdag.
 
I lördags var det ”staffday” här, alla anställda hade med sig sina familjer, hemma skulle vi kalla dem familjer och släktingar. Vi var cirka 60st totalt. Det började med knytkalas. Det var verkligen svårt att välja bland så många spännande rätter. Vi försökte ta så lite som möjligt av allt för att kunna smaka på så mycket olika som möjligt och sedan ta om på det vi gillade bäst. Friterade/stekta ihoprullade toartillas med okänd fyllning, misstänker att det var ris, var väldigt gott. Hittade också till min förvåning en tonfiskröra som smakade som hemma, mycket god att ha på kex. Själv stod jag för köttbullar, de tog slut, så jag antar att det var ett gott tecken.

Stafett på "Staffday"
Efter maten (som jag skulle kunna skriva en hel uppsats om) stod vi volontärer för lekarna. Vi hade förberett traditionella stafetter så som till exempel att balansera en citron (plockad i trädgården) på en sked runt en bana. De verkade alla uppskatta stafetterna, så väl de som deltog som de som såg på. Sista timmen ägnades åt mer spontana lekar, mingel och poolen.

Under knytkalaset diskuterade vi också vad chips egentligen är för mat, jag hävdar bestämt att det är som godis eller efterrätt, vilket Christine från Tyskland håller med om. Resterande del av de som var där menar istället att det är en förrätt eller en del av huvudmålet, lika självklart om att ha ris eller sallad till maten. Det är kul när vi hittar sådana små olikheter, vi respekterar alla varandras åsikter och vanor, fast vi inte håller med eller tänker ändra oss.

Mer än en vägg?
Förra veckan fick vi också veta att alla WAGGGS fyra världscenter är öppna för både tjejer och killar, dock finns det vissa undantag med arrangemang för bara tjejer. Så vad väntar ni på… åk hit!

Min pärlfjäril som jag skrev om i förra inlägget är nu bytt mot korsstygn, fungerade inte med det material som fanns tillgängligt. Dock har jag det noterat på min "att göra lista" tills jag kommer hem.

Svaret på frågorna från förra veckan, ”Vad gör du vanligen i Xochicalli?” eller ”Vilken färg har repet som pinatan hängs upp i?” är: Äter, Xochicalli är matsalen och färgen på repet till pinatan är gult.

//Sara,  21 januari 2013

onsdag 16 januari 2013

Rapport #4 från Sara som är volontär på Our Cabaña i Mexiko


Pinatan dekoreras

”Knowing the Cabana” som jag inte fick plats att skriva om förra veckan har jag gjort till en organisationstävling med frågor om området. Programpunkten är alltid efter och samma dag som rundvandring på området, det vill säga första dagen. Målet med aktiviteten är att få deltagarna att lära sig hitta och lära känna Our Cabaña. Första gruppen var väldigt engagerade och sprang runt, vilket gjorde att det gick snabbare än beräknat. Så till denna gången har jag lagt till ett par frågor, dessutom förväntar jag mig att nästa grupps deltagare inte är lika mycket för att springa som de förra var. Så vi får se, ska bli intressant. Dock är det inte dags igen för ens den tjugoåttonde januari.  Frågor som är med är t.ex. ”Vad gör du vanligen i Xochicalli?” eller ”Vilken färg har repet som pinatan hängs upp i?” Det kan ni grunna på!


Med målet i sikte

Igår åkte vi till Tepoztlan, en by med cirka 15 000 invånare som ligger en bit upp i bergen, närmare på bestämt ca 1700 m.ö.h. jämfört med Cuernavaca som ligger på 1480m.ö.h. Vi har varit där två gånger förut, en gång med deltagare och en gång med vår teamledare. Där är alltid en stor marknad på söndagarna, men denna gången var vi ute efter pyramiden som ligger uppe på berget intill staden, närmare bestämt 400m upp fågelvägen eller cirka 2100m.ö.h. Där är trappor/stig upp. Det var helt klart bästa naturupplevelsen hittills, påminde lite om Söderåsens nationalpark i Skåne, fast i Mexico och mycket högre brant att ta sig uppför. Vandringen tog 40 minuter och var väldigt flåsig, men det var det värt. Det var en härlig utsikt och mysig plats, där var otroligt mycket folk jämfört med vad vi tänkt oss. Vi hade med oss picknickmat upp, mexicanska tacos, melon och pannkakor. Mexicanska tacos skiljer sig från de vi har hemma mot att det är olika färdiga lagade och färdigblandade fyllningar. Den fyllning vi hade med oss kallade vi diverserester, den bestod av ris, morötter, paprika och lök med kryddor. Godare än det låter, speciellt efter att ha tagit sig upp.

När vi sedan gick ner igen kändes det skönt att de som var på väg upp flåsade lika mycket som vi hade gjort. Väl nere igen blev det en snabb tur utan inköp på marknaden och sedan till byns tredje attraktion: Tepotznieve, vilket är ”glasskiosker” med väldigt många och mer eller mindre spännande smaker. De erbjuder bland annat glass med smak av majs, guacamole, chilis och Tequila. Dock såg jag fram emot en välsmakande glass och tog ett säkrare val, persika och vanilj med kaksmulor, det gjorde jag rätt i för det var båda supergoda Speciellt i relation till hettan och efter vandringen. 

"The Program Office" = vårt kontor
Idag fortsatte vi med våra ”Activity Plans”: ett formulär som vi fyller i planeringen för varje aktivitet som vi håller i. Fick också fatt i en ny aktivitet för det sista evenemanget: två timmars fjärilspysslande med cirka 70 deltagare. Deras program heter ”Butterfly and Thinking day event” och inkluderar bland annat att åka och titta på fjärilar som flyttat söder ut under vintern, varför vår teamledare lagt in den punkten i deras program. Det enda som skulle kunna slå det är nog om det varit julpyssel. Inom en inte allt för avlägsen framtid ska jag testa instruktionerna till ett fjärilspyssel med pärlor, så vi vet om det är genomförbart eller inte. 

Vi planerade också inför lördag då det är ”Staff day” vilket innebär att samtliga i personalen får ta med en eller flera familjemedlemmar för att ha kul och umgås ihop, vi står för lekarna och som det ser ut nu blir det troligen först lite mjukstart och sedan stafetter.
 
Imorgon kommer också en volontär från Tyskland, hon ska vara här ca två veckor. Hon är antagen utanför de ordinarie ansökningarna. Det ska bli kul. Vi kommer dela rum eftersom jag nu har ett rum själv med tre sängar.  Det andra sovrummet i vårt hus/lägenhet delar redan de två andra volontärerna.

//Sara, 14e januari 2013

tisdag 15 januari 2013

Rapport #3 från Sara som är volontär på Our Cabaña i Mexiko

Just nu är vi lediga fyra dagar på raken, det är längsta ledigheten under vistelsen. Imorgon åker vi till Puebla som är Mexicos fjärde största stad. Vi tänker oss lite allmänt turistande, inget specifikt bestämt. Men det ska vara en trevlig stad. 

I helgen var jag och Flurina i Mexico City, vi besökte bland annat Teotihuacán. Det är vad som finns kvar av en stad grundad före år 0 och där ska ha bott ca 125 000 personer när staden hade sin storhetstid. Ca 650 e.Kr. förstördes och övergavs staden. Azterkrna, vilka grundade Mexico City cirka 1325 e.Kr., ska ha hittat staden och antog då att den byggts av jättar. Solpyramiden bakom oss på bilden är en av världens högsta pyramider. Bilden är tagen från Månpyramiden som är aningen mindre.

Flurina och Sara
 
Mexico City är inte alls så stort och skrämmande som vi tänkt oss, det är förvånansvärt lätt att hitta och ta sig från olika platser. I helgen åkte vi tunnelbanan en hel del. Enligt min guidebok är det en av världens renaste, billigaste och mest trafikerade tunnelbanesystem, vilket jag lätt kan hålla med om. Det är väldigt fräscht för att vara tunnelbana och biljetterna kostar motsvarande 1,5kr inklusive hur många byten som helst (vilket även är billigt för lokalbefolkningen). Det är lätt att köpa biljetter, inga rabattkort eller zoner, vilket är tacksamt för oss som turister. Jag skulle också vilja påstå att det är lättare att begripa tunnelbanan här än i Stockholm. Det är förövrigt vårt intryck av Mexico att det, mot våra fördomar, finns väldigt bra förbindelser mellan och i städerna/orterna. Det är väldigt enkelt att resa här, dock är det en stor fördel att Flurina kan språket (till skillnad från mig som lyckas snappa upp enstaka ord här och där).
De dagar vi jobbat denna vecka har vi bland annat ägnat åt att ställa i ordning efter deltagarna som var här, t.ex. har vi nu tagit ner allt julpynt. Vi har också delat upp programpunkterna för resterande del av min säsong här (de andra två volontärerna stannar ytterligare en säsong när jag åker). Under resterande del av pågående säsong kommer det deltagare i två omgångar. Jag har fått behålla ”Knowing the Cabaña” och ”Imagine More” över hela perioden, de båda är programpunkter som jag hade hand om även under tiden första gruppen var här. Det passar mig bra att behålla dem eftersom jag då har chans att utveckla innehåll och upplägg. En del punkter har vi bytt mellan oss och en del är tillfälliga för just en grupp.
Grupperna skiljer sig mycket från varandra, både då det gäller program, men även antal deltagare och åldern på dessa. Detta ger möjlighet att anpassa och utveckla aktiviteterna även efter detta. Uppskattningsvis handlar det om grupper på mellan 8-70 deltagare, det är lite till och från p.g.a. nya bokningar och avbokningar. Åldersintervallet är uppskattningsvis 11-80år.
Det kommer även grupper/gäster hit som har ”bokat lokalerna”. De har sitt eget program, men vi kommer finnas till hands för att assistera och ställa i ordning m.m.
Firandet av 100års jubileet för flickscoutrörelsen avslutades 2012. För att stödja flicksouter i att sprida information om organisationen i sina samhällen, länder och i världen skapade WAGGGS 2012 kampanjen ”Imagine More”. Kampanjen är väldigt flexibel och går att tolka ut efter behov. Men kärnan är att sprida medvetenhet om vad det faktiskt innebär att vara (flick-)scout samt att ”Imagine More” om framtiden för flickscouter både som individer och organisation. Som en del av sitt program här får deltagarna genom en(”min”) Workshop en kort introduktion av kampanjen samt känna efter hur de kan jobba med den när de kommer hem. Jag har valt att jobba mot att få dem att diskutera och ”imagine” stort och fritt, men även lokalt och konkret. Det är spännande att se vilken inriktning grupperna väljer eftersom det är så flexibelt.
En av smågrupperna nu senast diskuterade konkret kring rekrytering i sitt hem-distrikt, det är ett ämne som tilltar mig starkt. Så det var intressant att höra att de har ungefär samma rekryterings upplägg och utmaningar i USA som vi har hemma, bortsett från ett par mindre detaljer. Dock fortfarande mer likt än väntat från bådas håll. För mer information om kampanjen: Imagine More (WAGGGS) - öppnas i nytt fönster
Försöker hålla mig till en A4-sida per inlägg, men det är inte lätt. Dock får ”Knowing the Cabaña” vänta tills nästa veckas inlägg.  
//Sara, 9 januari 2013

söndag 6 januari 2013

"Jag blev kär i Kandersteg med en gång och fast besluten att återvända"

Liten blond tjej från Åhus i Skåne, min första identitet. 20-årig världsmedborgare, scout och en självsäker individ som vet vad hon vill. Det är resultatet av att jag vågade vidga mina vyer och kliva ut ur min trygga vardag för att testa något helt annat.

Just nu bor jag i Schweiz, i en liten alpby vid namn Kandersteg, som för en del klingar välbekant och för en del är något okänt och onåbart. Jag kom hit för första gången påsken 2011, då med en grupp scouter från hela Sverige för att fira påsk och njuta av äventyren på Kandersteg International Scout Center – KISC, för en veckas tid. Jag blev kär med en gång och jag blev fast besluten att återvända.

Senare samma år skickade jag därför in min ansökan att vara Short Term Staff. Bo, arbeta, leva och utvecklas under tre månader med scouter från hela världen och få unika tillfällen att skaffa mig vänner och minnen för livet. Jag blev antagen och några månader senare, den 11 mars, tog jag för första gången i mitt liv flyget till en okänd destination. Redan resan dit gjorde att mitt självförtroende sköt i höjden! Jag hade tre fantastiska månader och jag vet att det är många i detta avlånga land som gjort en liknande resa, jag har haft glädjen att träffa en hel del av dem under min tid här.

Det finns otaliga minnen jag skulle kunna rada upp och berätta om. Alla färgstarka personligheter, all galenskap och allt det hårda arbete vi la ner under de månaderna, allt det är med mig för alltid. Genom vänner jag fortfarande har, bilder och minnen.

Mina första tre månader här försvann med jet-fart och jag hade någonstans en känsla av att KISC och jag inte riktigt var färdiga med varandra. När möjligheten därför dök upp att jag skulle kunna få stanna här i ett år till så fanns det inte många tvivel. Några dagar innan jag återvände till Sverige och den svenska sommaren som var i full blom så skrev jag på mitt kontrakt och kunde därmed lägga till ”Catering Assistant” som titel före mitt namn.

Sedan fyra månader tillbaka bor jag därför i Schweiz igen, nu delandes boende med fyra andra Long Term Staff, från länder som Canada, Australien och Luxemburg.

Jag arbetar i köket tillsammans med STS:s från hela världen med att producera mat från allt mellan 20-400 personer och jag har tillsammans med en kille från min säsong, som också kom tillbaka, varit ansvarig för evenemang och måltider jag aldrig trodde att jag skulle uppleva. Vi har haft fondue för 200 personer under the Acadamy, avskedmiddag för den avgående generalsekreteraren i WOSM Luc Panissod så sent som förra veckan, och om några dagar knackar julen och det nya året på dörren.

KISC har gett mig så otroligt många möjligheter. Jag har mött både mot- och medvind men på något magiskt sätt alltid kunnat ta mig vidare – både med hjälp av familjen hemma i Åhus och med vännerna jag har runt omkring mig här nere. Scouterna har gett mig en extra familj, en världsfamilj som ger mig husrum om jag besöker deras hemtrakter och som bjuder på sin kultur för att vi ska kunna lära oss något om varandra. Detta, precis som många andra upplevelser genom scouterna, är något jag aldrig velat vara utan.

Om någon av er vill veta mer om KISC, möjligheterna att arbeta här eller bara komma hit med er scoutgrupp så är det bara att gå in HÄR och klicka er vidare!

Over and out
/Catering Assistant , Elin Hansson
Kandersteg International Scout Center

Rapport #2 från Sara som är volontär på Our Cabaña i Mexiko

Första gruppen deltagare åker hem imorgon. De är 14 st från USA och Mexico, flickscouter i åldern 11-16 med ledare. Det har varit här sedan den 28:e december förra året :p Det är, som vi fick veta innan vi tackade ja till att komma hit, långa dagar. Ibland 7.45-23, men oftast till ca 21 nu när vi har deltagare, när här inte är några deltagare jobbar vi vanligen 9.30-18. Men hårt arbete? Inte ännu, vi får ju göra det vi tycker bäst om dygnet runt, om inte det är ett bra jobb så vet jag inte vad jag ska bli när jag blir stor. 

Även om scouting inte är en karriär som så många tar sig an så är jag glad att jag har fått chansen att prova på det för en säsong i alla fall. Det som skulle kunna räknas som det hårda med arbetet är då det är deltagare här = långa arbetsdagar, det innebär att tiden att göra privata saker så som att skriva blogginlägg, svara på mail från resten av styrelsen och skriva verksamhetsberättelse är väldigt begränsad. Men det är sånt som går att göra i förväg eller spara tills efteråt.

Vi har gjort och upplevt så mycket under tiden deltagarna varit här så det är omöjligt att återberätta allt eller ens 1% av det. Vi volontärer konstaterade för någon dag sedan att vi kommer prata om och få minnen från vår tid i Mexico för resten av våra liv, så om ni träffar mig om 20 år, var inte förvånad om jag börjar en eller flera meningar med: ”Just det, när jag var i Mexico…”. Vi har haft förmånen att inte bara fira jul här med allt vad det innebär utan också fira nyår och ”three kings” = de tre vise männen. Vi lär oss och andra om massa mexikanska traditioner och har tillfälle att reflektera över dem i relation till oss och våra seder samt i relation till varandra och erfarenheter hemifrån eller andra platser vi besökt. Har redan beslutat att ta mig an en hel del av det jag lärt mig och fått se/prova. Har, inte helt oväntat för er som känner mig, redan börjat fundera på vilken design och färgskala jag ska göra på min piñata när jag kommer hem. Det är förvånansvärt enkelt att göra dem, mitt största bekymmer kommer troligen vara att hitta en passande lerkruka att ha som bas (innanför alla papperslager).
Teopanzolco, Cuernavaca
Förmiddagens aktivitet var ”frilek” med möjlighet till ”Walk for the Guias”, Guias= Mexicos flickscoutorganisation. Det innebar att vi gick med de deltagare som ville till en arkeologiskplats med en pyramid och ruiner ca 10 min promenad från Our Cabaña. Detta var något som inte ingick när de anmälde sig utan de fick betala extra (motsvarande 25kr) vilket täckte inträdet och en mindre donation (motsvarande 4kr) till Guias. Samtliga deltagare följde med, vi hade bara varit utanför tidigare, för att lära oss hitta. Så vi följde med in.
Barnhemmet vi var på, som jag skrev om i förra inlägget, var som ett ”vanligt” dagis, bortsett från att det var i Mexico och att ingen kommer och hämtar barnen när dagen är slut. Barnen vi träffade var i 2-4 års åldern, de var nyfikna på vilka vi var och ville mer än gärna leka med oss. Vi satt med dem i deras lekrum och gjorde vårt bästa för att kommunicera, vilket gick bättre än förväntat, troligen mest för att barnen inte heller är så bra på spanska (p.g.a. åldern). En liten pojke lärde sig rörelserna och sista raderna på prästens lilla kråka, på svenska. Kan inte låta bli att fundera på om han kommer ihåg det tills nästa gång vi ses.  

Imorgon åker deltagarna hem, sorgligt, för det har varit en jättehärlig grupp, både tjejerna och ledarna. Har nog aldrig träffat en ledargrupp där alla är så underbara och så engagerade i rörelsen och sina scouter. Skulle gärna ha dem kvar här ett tag till. Skulle också vilja träffa tjejerna om några år och se hur det gått för dem och vad de gör då. Tror vi alla på centret försökt få dem att se framåt inom scouterna, inte bara för en termin eller ett år utan när de blir äldre och kan åka som volontär eller komma tillbaka med sina scouter. Efter att de åkt väntar utvärdering av deras vistelse och aktiviteterna. Sen har vi två helt lediga dagar, då blir det vila och återhämtning, pappersscouting (som jag nog anser är ett relativt vedertaget begrepp nu) samt en tur till Mexico City för lite turistande och ”måste ses saker”.
Utsikt över Cuernavaca


Här är utsikten från det spår vi springer i bland, dock har det inte blivit av sedan deltagarna kom. Vid rätt väder och tidpunkt syns även vulkanen som en topp över de andra bergen.





/Sara, 4 januari 2013

torsdag 3 januari 2013

Rapport #1 från Sara som är volontär på Our Cabaña i Mexiko

Hej, jag heter Sara Rehnberg och är bland annat scout, ledare och styrelsemedlem i Växjö Scoutkår. Just nu befinner jag mig väldigt långt ifrån Växjö, närmare bestämt på WAGGGS internationella flickscoutcenter Our Cabaña i Cuernavaca, Mexico. Jag är här som programvolontär tillsammans med en tjej från England och en från Schweiz.

Vi har varit här nu lite över en vecka och det börjar närma sig slutet på introduktionen och första planeringsperioden. På fredag kommer våra första deltagare, vilka är från Canada och Mexico. Vi har haft en hel del teambuildingaktiviteter hittills, vi har bland annat fått bygga en flotte åt ett ägg, transportera och stapla plastmuggar med hjälp av hårband och snören, beskriva hur de andra ska rita m.m. Jag tror vi kommer bli ett mycket bra team och komplettera varandra på ett bra sätt. Vi har också tagit oss igenom flera organisationstävlingar, eller övningar kanske det kallas om det bara är ett lag. Detta för att lära känna området och staden. 

Vi har också gått igenom projekt som WAGGGS driver för att senare kunna hålla workshops och seminarier om dessa, bland annat ”Imagine More” och ”Stop the Violence”. Om dessa kan ni läsa en massa på WAGGGS hemsida eller vänta tills jag nämner dem här :)

Det har varit en mycket intensiv vistelse hittills, mestadels för att det är så mycket nytt att lära och ta in. Så ledigheten över julaftonskväll och juldagen var inte helt fel. Vi har mest firat jul, återhämtat oss efter julfirande, vilat, läst guideböcker och ätit melon (melonerna här är gigantiska och supergoda).



Our Cabaña, staden och omgivningarna är mycket vackra. Nästa åt vilket håll du än tittar så ser du berg långt bort som möter de få molnstrimmor som täcker himlen. Det är relativt vindstilla och temperaturen varierar uppskattningsvis mellan ca 18-30 garder över dygnet. Än så länge har det inte regnat något. 

Jag och Flurina (volontär från Schweiz) var ute och sprang ett motionsspår nu på morgonen, vi var båda överens om att ta med kameran nästa gång. Det är nog den bästa utsikt jag någonsin haft när jag sprungit! Efter det plockade vi citroner, clementiner och lime som växer på området och gjorde citronsaft, det blev mycket lyckat. 

Imorgon ska vi bland annat besöka ett barnhem i närheten som centrat samarbetar med. Det tror jag kommer bli väldigt intressant eftersom det är något som, i alla fall för mig, är väldigt avlägset. 

Jag kommer vara här tills sista februari och kommer ungefär en gång i veckan göra ett nytt inlägg i bloggen. Besök eller ”gilla” gärna Our Cabañas facebooksida, den uppdateras dag

//Sara, 25e december 2013

onsdag 2 januari 2013

Vår International Commissioner på Scoutnytt: ”Vi kan lära mycket av scouter i andra länder”


"– Jag är tillsammans med Thomas Frostberg international commissioner för Scouterna i Sverige. Det finns scouter i nästan alla länder i världen och tillsammans är vi närmare 40 miljoner och jag tycker att det är väldigt häftigt att vi är så många. Men det är viktigt att vi samarbetar, för när vi är så många har vi möjlighet att förändra världen. Därför vill jag gärna försöka framföra Sveriges värderingar och hållningar internationellt för att påverka hur scouterna gemensamt kan skapa en bättre värld. Samtidigt, när vi är så många, finns det oändliga möjligheter för den enskilda scouten att få internationella upplevelser, möta scouter från hela världen både på hemmaplan och ute i världen. Och jag tror verkligen att det är när man får dessa upplevelser som det både blir roligare att vara scout och då man får unika erfarenheter som gör en redo för livet i ett modernt samhälle. Och det är ju det vi påstår vi sysslar med, berättar Ida Krogh-Sjöholm.

Scouternas international commissioners är lite som Scouternas ambassadörer ute i världen, de representerar Scouterna i olika internationella sammanhang men är också världsorganisationerna WOSM och WAGGGS representanter här i Sverige. Scouternas international commissioners är en del av Scouternas styrelse och är med på alla styrelsemöten.
– Konkret innebär det att vara IC att koordinera samarbete med andra medlemsländer när vi vill arbeta tillsammans med något, att förmedla information om häftiga arrangemang som anordnas av världsorganisationerna eller andra medlemsländer, hålla kontakt med världsorganisationerna och deras regioner, hjälpa svenska scouter att delta i internationella arrangemang, utbildningar eller arbetsgrupper men också att se till att det finns en internationell aspekt av svensk scouting här hemma. Till vår hjälp har vi tre vice international commissioners, och vi arbetar mycket tillsammans med andra arbetsgrupper inom Scouterna."

Gott nytt 2013!

Vi är inne på ett nytt år, ett år som förhoppningsvis bjuder oss alla på mängder av nya upplevelser och möten. I sommar arrangeras nationella jamboreer i bland annat Norge, Tyskland och Litauen, varför inte åka med dina scouter till ett våra grannländer? I somras var hundratals svenska scouter på nationell jamboree i Danmark, hör gärna av er om ni vill komma i kontakt med några av de som var iväg för att då input och inspiration.

Sommaren bjuder även på mängder av internationella arrangemang, anmälningsstoppet för bland annat Explorer Belt, Upptäcktsfärd Norden, Strada och Påskresan är nu i början av januari. Är du lockad av Nordamerika bjuder 2013 på både Moot i Kanada och nationell jamboree i USA.

Internationella scoutupplevelser kan givetvis även fås på hemmaplan, vilket givetvis är både billigare och lättare att genomföra. Flera stora sommarläger arrangeras runt om i Sverige, bland anant Space Camp, Skörbjugg, Lägr1 och Trampolin. Varför inte bjuda in er vänkår eller ett utmanarlag ni mött och åka tillsammans? Skörbjugg kommer att ha ett gästläger där scouter som passerar Stockholmsregionen kan stanna upp och delta under ett par dagar. Perfekt att tipsa internationella scouter på genomresa om! Eller för er att stanna förbi på och möta alla scouter som är på plats.

Som vanligt finns stöd att få för att åka som volontär på något av de fem världsscoutcentren eller på något av de mindre som finns över hela världen. Det arrangeras även kurser och konferenser runt om i världen som du under året kommer kunna ansöka om att åka på. För mer information om tidpunkter och kostnader för det senare, kontakta våra international commissioners.

Huvudsaken är att vi alla utvecklas och har roligt, det är då vi påverkar scoutverksamheten och vår omvärld. Oavsett vad du eller ni gör under 2013 innehåller det förhoppningsvis både nya upplevelser och nya vänner!