Att scouting knyter vänskapsband och bygger broar är en del av det koncept som vi inom scouterna länge har arbetat med. Vi jobbar för att komma ut i världen, för att se den och i sin tur försöka förstå den.
Sommaren 2010 tog jag själv mitt första steg ut i den internationella scoutingens värld och deltog tillsammans med en av mina absoluta närmsta vänner – Sanna-Kristina – i Explorer Belt Spanien. För er som har gjort den här utmaningen så vet ni mycket väl vilken fantastisk resa det är och för er som inte vet, så kan jag berätta att det inte bara är en resa i ett främmande land men även en inre resa där många växer enormt som människor. För oss innebar det bland annat varma vandringsdagar, terapiluncher i trädens skuggor och siesta i vägrenen. Men det jag framförallt minns är människorna, alla dessa underbara individer som utan förbehåll öppnade sina armar för oss och släppte in oss i sina hem; som gav oss vatten, mat och en säng att sova i. Under de tio vandringsdagar som vi var ute i byarna några mil utanför Barcelona så lovade vi utan undantag ”vi ska återgälda detta, kommer ni till Åhus hemma i Sverige så kommer vi ta hand om er – det är inga problem!”. Hur ofta gör man inte det, tänkte vi då… hur många av dessa komma vi någonsin att träffa igen?
Visst – vi fick deras adress, mejl och i vissa fall telefonnummer ifall vi behövde mer hjälp på vägen och en del fortsatte vi prata lite med när vi kom hem. Men som med mycket annat så rinner tiden iväg och helt plötsligt har det gått fyra år och mötena blir till gamla fina minnen. Den där tjejen på torget i Igualada som glatt kom gående mot oss och sa ”Scout suecia? I will help you!” – hon nämndes då och då – men inte så mycket mer.
Det var just då som världen visade sig så liten igen och det var då jag ännu en gång förundrades hur starka de broarna är som vi faktiskt bygger. Det började den 12 mars, när min pappa och tillika kårordförande i Åhus scoutkår, fick ett mejl från organsationen för Vilda 2014 som lite försynt undrade om vi kunde tänka oss att ta hand om ett gäng scouter från Spanien, eller rättare sagt Katalonien, som hade fått nys om lägret och gärna ville komma. Efter att ha tackat ja så ringde han upp mig och sa lite skämtsamt ”Du Elin, när ni gjorde er Explorer Belt för några år sedan – det är inte så att du lärde känna en tjej som heter Laura då?” När svaret blev jo, två tjejer från Igualada hette det, så blev det tyst… ”Ringer namnet Laura Vallès en klocka då möjligtvis?” När jag väl förstått att det hela inte var vare sig ett skämt eller planerat från någons sida så skickade jag ett meddelande till Laura och frågade om det verkligen var hon och hennes grupp som skulle åka till Sverige detta år… och visst var det så!
Den 30:e juli denna sommar så kunde vi därför äntligen hålla ett av våra länge avlagda löften och det blev ett glatt återseende när 26 katalaner kom gåendes från bussen i Åhus för att mötas av nystekta köttbullar och jordgubbstårta som ledare i Åhus scoutkår hade hjälpt till att fixa. Därefter följde det en och en halv veckas äventyr både innan lägret och på lägerområdet Karups Nygård med mycket skratt, sång och utbyte av erfarenheter. Något jag verkligen inte trodde när vi sa ” ¡Hola!” till den där entusiastiska tjejen för några år sedan på ett torg i förorten till Igualada...
Psst... Missade du när Laura och hennes vänner var med i Vildas lägertidning? Här kan du läsa artikeln och väcka liv i Vilda-minnena!
De katalanska scouterna gjorde ännu en intervju, som nu ligger uppe på Euroscout Info. Läs den här!
