Scoutluff i Europa #2 God mat och kartförvirring i Genève

Nästa anhalt var Genève i västra Schweiz, alldeles intill den franska gränsen. Vi tog tåget ut ur det bergiga landskapet och senare på eftermiddagen var vi framme. En vän till mig från Jamboreen förra sommaren bor i Genève och han hade lovat att komma och möta upp oss och ge oss en liten guidad tur i staden. Det absolut första vi gjorde när vi mött upp Sebastién, som han heter, var att gå hem till honom, dumpa våra stora väskor och springa iväg till närmaste butik för att köpa glass - eftersom det var riktigt, riktigt varmt...

Vi fick vår tur genom Genève, en vacker stad liksom Basel, fast något mer modern och storslagen. Vi fick även veta lite om hur scoutverksamheten ser ut i där. Enligt Sebastién som var engagerad på många olika håll var det ganska populärt att vara scout. De har skaffat sig ett gott rykte och en ganska stor andel av befolkningen har antingen varit eller är scout. De var även duktiga på att visa sig i stan och hade många olika arrangemang på gång för att jobba med rekrytering.

Vid kvällstid var det dags för oss att bege oss iväg till utkanten av Genève där vi skulle sova i min gamla scoutledares hus. Hon var själv inte hemma men hennes man hade lovat att ta hand om oss över en natt. Det var dock lättare sagt än gjort att ta sig ut till huset. För det första hade vi nog glömt att allt är tokdyrt i Schweiz, inklusive en bussbiljett inom staden som de ville ha 3,90 Euro för. Så rika var vi inte och man kunde inte köpa bussbiljetter med visakort. Vi började överväga att gå den nästan 1 mil långa sträckan, men packningen var tung, det var fortfarande varmt och vi ville helst inte missa kvällsmaten då lunchen hade bestått av varsin glass.

Plötsligt fick vi en idé om att våra Interrail-biljetter kanske skulle fungera på lokaltrafiken också, om vi hade tur. Det var definitivt värt ett försök. Vi klev på första bussen och det visade sig att busschauffören inte förstod engelska. Istället prövade jag min 3 år gamla halv-knaggliga högstadiefranska som skulle få vilken fransman som helst att skruva på sig och fråga vilken planet jag var född på. Det visade sig vara ett vinnande koncept! Busschauffören som precis blivit lite småirriterad över typiska turister tyckte nu snarare synd om oss, förvirrade och totalt blåsta som vi verkade vara vinkade han på oss gratis. Vid nästa bussbyte körde vi samma taktik och det fungerade!


Jag kan inte påstå att samvetet eller den goda moralen var helt nöjd med hur vi löste situationen, scouter som vi är, men jag var övertygad om att vi hade berikat två busschaufförer och ett dussin resenärer med ett gott skratt...

Väl framme vid huset blev vi bjudna på kanske den godaste maten någonsin. Inte för att det var våran absoluta favoriträtt, men för att under resans gång hade vi än så länge levt på pulver- och påsmat och varken jag eller min pojkvän har några större matlagningsskills. Pasta carbonara slank ner lätt som en plätt och den kvällen satt vi ute länge, småsnackande och njöt av solnedgången. Inte minst var det härligt att somna i en riktig säng.

Dagen därpå begav vi oss in mot stan på förmiddagen. Alla muséer i Genève hade fritt inträde så vi tänkte att vi skulle passa på och gå på något innan avfärd till Frankrike. Men liksom på bussen dagen innan måste invånarna ha betraktat oss som riktiga snurrpellar när vi förgäves försökte hitta in till stadskärnan. Kartan verkade inte alls stämma in, eller också var det ett resultat av att inte ha lyssnat så aktivt på karta-och-kompassmötena, i vilket fall så snurrade vi runt utanför staden ett bra tag och fick pratat med ett antal Genève-bor innan vi slutligen fann in till centrum - i lagom tid till att vårat tåg skulle avgå. Vi hann alltså inte med att gå på något museum, utan fick förbanna vår tidsoptimism och vår oförmåga att läsa kartor...