Jag har varit scout sedan jag var sju år och under tre år fick jag möjligheten att jobba på Scouterna här i Burundi, som ”Fredsvolontär” inom Amahoro Amani-projektet. Idag är jag finansiellt ansvarig på ett kooperativt sjukförsäkringsbolag, som jag och några kompisar startade för två år sedan. Vår vision är att göra så att alla i Burundi ska ha råd med sjukvård till sig och sina barn.
Scouting öppnade tidigt ögonen på mig för hur andra har det och de "goda gärningar" vi gjorde, som en del av scoutverksamheten, satte spår på djupet. När jag senare var scoutledare och aktiv i distriktet organiserade vi scoutkårer i södra Bujumbura (Burundis huvudstad) att återuppbygga hus för utsatta grupper, som äldre och föräldralösa och detta initiativ lyckades med att återintegrera tio familjer. När jag var med i den nationella programkommittén arbetade vi fram ett program inriktat på Batwa (en marginaliserad och undanträngd folkgrupp) där de kompletterade sitt traditionella krukhantverk med andra inkomstkällor som jordbruk och djuruppfödning.
Scouting har gjort mig uppmärksam på människors behov och situation i samhället, gett mig erfarenheter och färdigheter jag inte haft annars samt en vilja att bidra till en hållbar samhällsutveckling. Som Fredsvolontär (anställd projektsamordnare i var och en av de ingående scoutorganisationerna i Amahoro Amanis första fas 2005-2007) fick jag kunskaper om- och verktyg för konflikthantering. Kunskaper vars effekt spreds till utbildare, fredsklubbsledare och fredsklubbsmedlemmar i projektet samt deras arbete i samhället lokalt. En fantastisk upplevelse av att få bidra till förändring och en god skola i projektledning, måluppföljning och utvärdering av internationella projekt.
Se artikeln i sin helhet och läs vidare på Amahoro Amanis hemsida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar