Cecilia Wesslén: Hårt arbete i Doha

Cecilia Wesslén: Hårt arbete: Tisdag blev en lång dag på konferenscentret. Direkt efter YOUNGO:s möte på morgonen, gick vi vidare till förhandlingar om Artikel 6 som började igår. På morgonen fick vi veta att mötet skulle hållas bakom stängda dörrar, vilket vi naturligtvis inte var glada över och dessutom förstod vi inte varför. Eftersom A6 är direkt kopplad till barn och unga borde vi haft en naturlig plats på förhandlingarna.


Vi bestämde oss för att samla så många unga som möjligt utanför salen, bara för att visa att vi verkligen bryr oss och att det här är viktigt för oss. Vi satt och väntade utanför när ordförande kom förbi. Vi frågade om det var möjligt för oss stt få vara med på mötet och det fick vi! Vi fick till och med en möjlighet att göra ett uttalande. Vi skrev snabbt ihop ett tal som Bronwyn från WAGGGS höll en stund in i förhandlingarna. Även CAN, som också representerar allmänheten fick göra ett utlåtande.

Vi var väldigt tydliga med att A6 måste bli ett starkare dokument där länder faktiskt visar att de tar ansvar för att utbilda, träna och sprida budskapet om klimatförändringarna. Det bästa hade naturligtvis varit om det blev lagligt bindande. Vi vill även att framgångarna ska kunna vara mätbara på något sätt, och framförallt behövs det en stor investering i detta!

På mötet kunde man verkligen känna spänningarna mellan länderna! På ena sidan satt EU, USA och Japan, som inte vill spendera pengar på detta. På andra sidan satt utvecklingsländer som ber om hjälp med finansiering. Innan mötet började stod G77-länderna i en ring och diskuterade vad de vill tillsammans.

Igår var första gången som vi såg den nya texten och den skiljer sig lite från den text som gruppen jobbade med på ett möte i Bonn i våras. Den nya texten är ett förslag från Dominikanska Republiken och EU verkade inte så glad över resultatet. Vi är inte heller så glada, eftersom de har tagit bort allt som har med finansiering att göra.

Under hela mötet undvek förhandlarna att faktiskt diskutera innehållet, som om de vore rädda för vilken diskussion det skulle kunna bli. Det gick t.o.m så långt att USA frågade en tramsigt fråga om hur sekretariatet jobbar med A6. Jag är säker på att de alla har ganska bra koll på det.

Detta gav oss i alla fall lite tid till att gå igenom den nya texten och resten av dagen spenderade jag och Bron med att jämföra med texten från Bonn. Nu måste vi bara ta ställning till den och komma fram till vad det verkligen betyder för oss.


Jag hade en liten paus i pappersarbetet när jag fick möjlighet att träffa den svenska delegationen från vår regering. Även andra svenska ungdomsförbund och organsiationer var med på detta. Det blev ett ganska informellt möte där vår klimatambassadör egentligen inte berättade så mycket. Än så länge har det inte hänt något intressant och Sverige verkar inte kunna ha någon inverkan eftersom vi är en del av EU. Ärligt talat så förstår jag inte varför de har tagit hit 43 personer, om de inte kan tänka sig att faktiskt jobba lite! Jag fick i alla fall reda på vem som var expert på A6 från Sverige, men han är inte på plats i Doha.

Jag är glad över att representera en global organisation och inte fokusera på den svenska politiken, som känns helt meningslöst just nu... FN-processerna är dock också väldigt tröga och komplicerade. Det är en spännande utmaning!