Välkommen Anita!

Som ni kanske redan hört har WAGGGS en ny Chief Executive, Anita Tiessen. Här är mailet hon skickat för att presentera sig själv och hennes planer för rörelsen. Igår hölls en Q&A på Twitter, där medlemmar skickade frågor via #AskAntia. 
Läs mer om Anita och hennes arbete för organisationen på WAGGGS hemsida.

From the Chief Executive, Anita Tiessen

Dear Members,

On my first official first day as Chief Executive I wanted to take this opportunity to say how thrilled I am to be taking up the reins today. I feel very privileged to be part of a Movement that is making such a vital difference in the lives of millions of young people and is taking its place on the world stage as the voice of girls and young women.

In my first couple of months I will be focusing, of course, on getting to know you and the work of the organisation, as well as to think about the organisational culture and the bigger strategic priorities going forward.

I can already recognize the unique qualities of our global Movement which combine to make such a difference to the lives of girls, women and their communities the world over. We are volunteer led, with the girl at the heart of everything we do. We are of the community and for the community. We are about personal development as much as social change. No other organization can claim the same reach or same impact as ours. My challenge, and opportunity, is to grow this even more and I very much look forward to working with you as we strive to offer the inherent benefits of Girl Guiding and Girl Scouting to more girls in more places.

As I start my journey with WAGGGS I particularly look forward to connecting with our members from around the world and I hope that together we can continue to deliver amazing opportunities and drive change to ensure that we come that little bit closer to achieving our Mission and Vision.


With best wishes,
Anita

Juliette Low Seminar

”So is it colder than this in your country?” Jag sitter inklämd in en rikshaw som susar genom den ljumna Indiska natten tillsammans med en tjej från Bangladesh och en tjej från Korea. Vi har ägnat kvällen och veckan åt att tillsammans med nästan 50 andra tjejer från hela världen lära oss om varandra, varandras kultur och oss själva. Min bangladeshiska kompis får lära sig att ja, det är kallar än 25 grader i Sverige. 

Vi är på Sangam, WAGGGS världscenter i Pune, Indien för att under en vecka delta på WAGGGS ledarutbildning Juliette Low seminar. Juliette Low seminar är en av WAGGGS äldsta ledarutbildningar som genomförs två gånger varje tre års period. Målgruppen är tjejer mellan 18-30 från hela världen, oftast är det endast en deltagare från var land. Fokus är på personlig utveckling och ledarskap.

Denna gång har kursen Dream. Dare. Do som tema. Vi får på olika sätt identifiera våra drömmar, utmana oss själva att möta våra rädslor och lär oss om hur vi kan göra för att göra. Att inte bara få komma fram till vad det är jag drömmer om men också få verktyg till att faktiskt göra mina drömmar till verklighet och få chansen att inse att jag kan överkomma mina rädslor och göra det jag drömmer om är något som påverkade mig starkt. Jag känner redan nu, bara några veckor efter att jag kom hem att jag är modigare och tror på mina förmågor.

För mig handlade mycket av kursen om att våga utmana mig själv och att säga att jag har saker som jag är bra på, bara att söka till kursen var ett stort steg. Att åka iväg till Indien, alldeles själv utan att känna en endast av de andra deltagarna var också det ett stort steg. Känslan när jag kommer fram till Sangam, lite trött och svettig efter att ha åkt tåg i tre timmar och kliver in på Sangam och inser att jag är här, var alldeles underbar. Att sedan välkomnas av tjejer från hela världen gjorde det bara ännu bättre.

På kursen fick på olika sätt lära oss att se våra styrkor som personer och ledare och också vad vi kan förbättra och hur vi ska göra för att använda dem. WAGGGS har jobbar med facilitators på sina utbildningar, de är inte lärare utan snarare guider i min egen inlärning och utveckling. Under veckan gavs vi deltagare chansen att själva leda pass, påverka vad vi ville lära oss och lära av varandra.

Vi fick bland annat höra mer om några aktiva i WAGGGS ledarskapsresa, hur de tog sig dit de är idag och deras tips. Efter det fick vi försöka rita upp vår egen ledarskapsresa, försöka identifiera var den startade och var den kan leda oss. Ett annat pass gick ut på att prata om vilka värderingar vi tror är viktiga för framtidens ledare och försöka identifiera våra egna värderingar. Under veckan fick vi också lära oss mer om WAGGGS och Sangam och hur de arbetar.

En regnig eftermiddag några veckor efter att jag kommit hem sitter jag och tentapluggar när det plingar till i min mobil, det är min Zambiska vän Anna som i den facebookgrupp som vi skapade på Juliette Low seminar berättar att hon under dagen hållit tal till den Zambiska presidenten, genast fylls hennes inlägg av gratulationer och pepp. Jag påminns om den häftiga känslan som jag hade i Indien, den att jag är inte ensam, att jag nu har ett nätverk med ledare runt världen. Ett nätverk som stöttar och peppar varandra, som bidrar till varandras utveckling och som på så sätt bidrar till att stärka scoutrörelsen runt om i världen.



Jag tror att det är det som är det allra bästa med kursen, att ha fått detta nätverk och att ha fått dela den fantastiska upplevelse som kursen var med dessa tjejer.

Jag kom till Indien med förväntningen att jag skulle åka därifrån och vara en bättre ledare, det gjorde jag definitivt, men jag åkte också därifrån som en modigare och säkrare person, vilket jag tror är en stor del i att jag utvecklats som ledare. Jag kom till Indien utan att veta så mycket om scouting i Zimbabwe, nu har jag en Zimbabwisk kompis som lovat att när jag kommer och hälsar på så ska vi sy upp en scoutklänning liknande hennes. Jag åkte hem från Indien med en mängd nya vänner och en fulltecknad anteckningsbok, fylld med inspiration från all världens hörn. 

/Olivia Solman

Internationella gruppen på Roverforum 2015

Under helgen 20-22 mars var det dags för Roverforum på Ransbergs herrgård i Värmland. Roverscouter från flera delar av Sverige hade samlats under en helg, för att inspireras och samla idéer till nya och pågående roverprojekt. Programmet innehöll bland annat workshops, seminarier och utställning. 

Under lördagen var det möjligt att få en introduktion till roverprogrammet, lära sig att tälja annat än bara grillspett, lära sig om normkritik och mycket mer. Bland annat fanns Scouternas styrelse, Värsta fördomen, Scouternas programgrupp och Regnbågsscouterna där. Internationella gruppen var såklart på plats och presenterade både utställning och workshopen ”Ditt internationella äventyr”. Under workshopen fick deltagarna grundläggande kunskap i hur de kan ge sig ut i världen som roverscouter, vilket även blandades med både internationell speed dating och berättelser från andra som deltagit i internationella utbyten. Kunskap och erfarenhet utbyttes mellan deltagarna och under slutet av workshopen gavs möjligheten att sätta mål för sitt internationella äventyr och börja lägga upp planer för att göra det till verklighet.



Lördagkvällen innehöll helgens huvudföreläsning. I år handlade den om projektet WAIK – Water Action In Kenya, som grundades 2009 av tre 19-åriga ungdomar. Under föreläsningen berättade en av projektets grundare, My Wentzel, hur projektet startade under en volontärresa till Kenya och där de sedan blev hembjudna till en medarbetares by, Manga Hill. I byn var dricksvattnet ohälsosamt och ledde till både sjukdomar och i vissa fall dödsfall för invånarna. Befolkningen bad My och hennes kollegor om hjälp med vattensituationen, vilket utvecklades i ett första projekt i att samla in pengar till att köpa hushållsbaserade vattenreningsverk till familjerna i byn. Projektet var lyckat och har sedan utvecklats. Nu har det även borrats en brunn för dricksvatten i Manga Hill. Mys tips till dig som vill starta ett projekt är att börja med ett projekt i liten skala, för att se hur det utvecklas. Nästa steg kan vara att undersöka hur det går att utveckla vidare, eller om något behöver göras annorlunda.

Söndagen bjöd på fler möjligheter till att delta i workshops. Dessa handlade om allt ifrån roverscouting och scouternas nya strategi, hur du går från brinnande engagemang till verklig skillnad samt hur du kan gå till väga för att göra en 9.5 veckor lång kanotfärd genom Kanadas vildmark. Under helgen var även bland andra Unicef, Peaceworks och Greenpeace på plats.

Precis som med vattenprojektet i Kenya kan du börja i liten skala med ditt internationella äventyr. Vill du inte bege dig utomlands går det att göra ett internationellt äventyr på hemmaplan. Delta i JOTA/JOTI, bjud in en internationell gäst eller ha skype-möte med en utländsk scout. Möjligheterna är många. Internationellt behöver inte vara stort eller långt borta. Vilket blir ditt nästa internationella äventyr?

Anna-Carin Almqvist, medlem i internationella gruppen

Flytta utomlands? Scouting? Såklart!

Du kanske funderar på att flytta utomlands och jobba efter studenten? Ta ett utbytesår i gymnasiet? Du kanske vill lära dig ett nytt språk, pröva på hur det är att bo i ett annat land eller utmana dig själv? Scoutrörelsen finns nästan över hela världen och har 50 miljoner medlemmar. Om du flyttar utomlands kan du därför fortsätta att vara scout och jag lovar att du kommer få med dig många nya minnen och upplevelse!

Jag flyttade till Lyon i Frankrike i slutet av september förra året för att plugga franska. Redan innan jag kom hit tänkte jag att jag skulle försöka kontakta scouter för att se om jag skulle kunna vara med i någon kår. Dock hann jag aldrig kontakta någon. Den tredje dagen jag var här åkte jag metron hem från universitetet. Efter någon station klev en tjej i marinblå shorts, ljusblå skjorta och med en röd och blå scoutsjal på vagnen. Därefter följde någon minut då jag satt och funderade på om jag borde säga hej eller inte. Tillslut gick jag fram till henne och förklarade på något sätt på någon slags franska att: hej jag är också scout och kommer från Sverige och jag skulle vilja vara med om det går kan jag få ditt nummer. Det hela slutade med att jag mycket väl fick hennes nummer och på söndagen var jag med på min första scoutträff i Frankrike.

Jag hade googlat lite på organisationen innan men det finns många scoutorganisationer i Frankrike så jag hade inte någon riktig koll på kåren. Louise, som jag hade träffat på metron var i alla fall med i SUF- Scouts Unitaires de France. De är inte med i någon av världsorganisationerna och bröt sig ur den andra katolska scoutorganisationen på sjuttiotalet. Det första jag insåg när jag kom fram till samlingsplatsen är att alla scouter har basker och vi ska på mässa. När jag sitter på mässan försöker jag förstå vart jag hade hamnat, samtidigt som jag försöker hålla koll på när jag skulle knäböja, stå, och sitta. Sex månader senare har jag rätt bra koll, och förstår till och med vad prästen säger.



Jag har vandrat i alperna, varit på latinsk mässa i ett kloster med munkar i kåpor, och blivit rättad av åtta-åriga tjejer som inte fattar vad jag säger när jag glömmer att säga ”z” istället för ”s”. De är annorlunda. Det finns en tydlig religös inriktning, de har andra mål och de organiserar sig annorlunda. Men det är fortfarande scouting och jag känner igen mycket av det de gör ropen, patrullerna och stämningen.

Jag är väldigt glad att jag råkade stöta på Louise på metron den där dagen. Dels för att jag har fått prata så mycket mer franska, men också för att scoutingen har gett mig ett sammanhang som jag annars inte skulle ha. Jag hade svårt att hitta någonstans att bo när jag kom hit och det har känts bra att veta att jag har någon form av kontaktnät om jag skulle behöva hjälp. Om du ska flytta utomlands tycker jag verkligen att du ska försöka hitta en scoutkår. Du kommer lära dig så mycket och ha väldigt kul!



Om du inte råkar springa på en scout på metron så kan du:

- Söka upp vilka organisationer som finns i landet du ska till. I Frankrike finns det flera olika religösa och ickereligösa organisationer. Sådana som är medlemmar i världsorganisationer och de som inte är det.

- Kontakta organisationen. Ta hjälp av den nationella organisationen men även regionala kanslier eller om du hittar en kårs facebook sida använd den.

- Var öppen! Som sagt scouting kan innebära att gå på mässa innan varje möte. Det kommer finnas saker du tycker är konstiga som att sitta i två timmar och lyssna på latin. Försök att se det som en möjlighet till att förstå andra människor.

/Clara Bergstrand

Internationella arbetsgruppen

Internationella kvinnodagen

Idag är det den internationella kvinnodagen! WAGGGS firar med temat ‘Empowering Women, Empowering Humanity: Picture it!', länkat till Beijing Platform for Action. Läs WAGGGS deltagande och uppföljning av pågående CSW (UN Commission on the Status of Women) i New York. Klicka på bilden för att komma till WAGGGS uttalande för dagen:

Svenska Hannah Stanton är på plats som medlem i WAGGGS delegation. Hör hennes kommentarer om varför det är viktigt att stärka kvinnor och unga flickor på Scouternas facebooksida

YFU:s Lapplandsresa 2015

Vill du uppleva ett internationellt möte i svensk natur? Youth for Understanding bjuder med en scout under den årliga Lapplandsresan. Vill du möta studenter från hela världen och låta dina kunskaper som scout bli en del av ledarteamet? Läs inbjudan och information om arrangemanget här. Tänk på att det bara finns en plats, så skicka in din ansökan tidigt!

-----------------------------------------------------------------------

Välkommen att följa med på en internationell resa i norra Sverige!

Lapplandsresan är en valfri resa för Youth For Understandings (YFU) utbytesstudenter i gymnasieåldern, som sker årligen i slutet av deras utbytesår i Sverige.

I år har du som är Roverscout chans att följa med som gästreseledare!

När: Mellan 13:e -17:e juni 2015

Genom att följa med på Lapplandsresan kommer du få:

· Uppleva midnattsolen och vandra i fjällen
· Lära dig mer om samisk kultur och naturliv i norra Sverige
· Få många nya vänner från hela världen
· Chans att bidra med kunskap om den svenska naturen till utbytesstudenterna




Vad kommer hända under resan?

Ett antal olika aktiviteter kommer att anordnas, men beroende på väder och antal deltagare kan aktiviteterna förändras. Om det är möjligt kommer du att få uppleva vandring, midnattssolen, guidade turer av flora och fauna, militär- och samehistoria, resa till Narvik och mycket mer!

För en scout blir det även ett fantastiskt tillfälle att träffa studenter från hela världen som är nyfikna och intresserade av det mesta som har med den svenska kulturen att göra. Förhoppningsvis finns det även en eller två studenter med på resan som är scouter i sitt hemland!

Du som scout har möjlighet att följa med på denna resa för att utveckla YFU:s samarbete med Scouterna och för att en scout ska få ett roligt smakprov på vad vi gör inom YFU, samt öppna för ytterligare samarbete.

Är du intresserad av att delta i Lapplandsresan?
Maila till: international.secretary@scouterna.se för att anmäla ditt intresse och/eller ställa frågor. Det finns en plats på resan för en scout så anmäl dig så snart som möjligt, men som senast den 15:e mars. Som deltagare från Scouterna får du boende, resekostnader, mat och entréavgifter!

Plats: Björkliden, Sverige

Uppskattad restid från Stockholm är den 12:e juni kl. 17.50 och hemresan 18:e juni kl. 09.15.

Med på resan kommer förutom utbytesstudenter även finnas med några värdsyskon till studenterna och YFU:s volontärer som anordnar resan.


Vi ser fram emot att träffas i Lappland!

Från Höllviken till Swinoujscie med Biscaya 2014

Livet på en båt skiljer sig lite i mycket från livet på land. Saker har andra namn, hink heter pyts och borste levang, stege kallas lejdare och säng heter koj. Avstånd mäts i sjömil och hastigheter i knop. Det händer att man kör på natten och sover på dagen. Den största skillnaden är kanske hur man på sjön är beroende av varandra i besättningen och hur livet ombord påverkas av de förutsättningar som finns. Men förutom att lära sig nya ord, byta dygnsrytm och träffa nya människor så kan man ta sig långa sträckor för att besöka nya platser.

I somras far jag iväg som ledare på Biscayas seglats från Höllviken i södra Skåne, till Swinoujscie i Polen. På tio dagar upplevde vi fyra länder, kritvita kalkstensklippor, kilometerlånga sandstränder, lugnt vatten på öppet hav och 20 m/s motvind i krabb sjö.

För er som aldrig hört om Biscaya förut kan jag berätta lite kort om bakgrunden. Biscaya är sedan 1942 Scouternas segelbåt och har gjort seglatser för äventyrar- och utmanar- samt roverscouter. Båten är byggd i trä 1934, är sexton meter lång, fyra meter bred och rymmer idag sovkojer för totalt sexton personer. Skulle man ställa ut Biscayas besättning på rad på däcket skulle alltså varje person ha en meter för sig själv, och det är förutsatt att fyra människor står på peket.

Vår resa den här gången började alltså i Höllviken. Vi var fyra ledare och elva deltagare som skulle ta oss från det bildsköna södra Sverige, via gamla fiskehamnar i Danmark och forna hansastäder i Tyskland, för att slutligen nå industrihamnen Swinoujscie i Polen. Den första dagen var stämningen god och vi gick igenom båten tillsammans, alla fick träna på att lägga fast och vad man gör i fall av någon typ av sjönöd. Deltagarna sattes in i hur livet ombord fungerar och delades in i de grupper (kallas vakter på sjön) som de kom att jobba och sova ihop med under resten av resan.

Dagen därpå gav vi oss iväg mot vår första destination, Skovshoved, som är en förort till norra Köpenhamn. En seglats som tog oss runt Sveriges södra udde och under Öresundsbron. Vi hade bra vind och kunde segla första sträckan. När vi närmar oss bron blir strömmar i vattnet starkare och vi vågar inte längre gå fram för vindens krafter och förlitar oss istället till vår kära fyrtaktade vän under däcket, järngenuan. Till höger om oss ser vi att solen lyser genom molnen på Sveriges kust och till vänster ligger regnmolnen tunga över Danmark. Vi anländer Skovshoved på natten och på land visar sig ett pärlband av röda och gröna ljus. Det är svårt att skilja mellan fyrarna som visar in mot hamn och trafikljus på land som ständigt blinkar och byter mellan grönt och rött sken. Vi lyckas i alla fall efter lite överläggande och mycket kikartid lista ut vilka vi ska ta oss in emellan. Det är spännande att glida in i hamnen när natten är så mörk och vi är flera som måste hjälpas åt att reda ut var bryggorna börjar och slutar.

Dag två börjar med städning och matlagning men även lite rep och knopträning hinns med. Ombord är det viktigt att kunna hantera tåg och tampar av olika slag och att besitta lite knopkunskap kan faktiskt hjälpa en i många situationer. Något som vi senare skulle få bekräftat när vi mötte på kraftigare vindar och vågor. Nog om det, vi beslutar oss efter lunch för att 

                                                         göra det mesta av dagen och beger oss till fots mot Bakken Tivoli. 

Dag tre väcks jag klockan tolv på natten, det är dags för mig att gå på nattvakten. Vi har kastat loss under kvällen och satt kursen söderut, nästa anhalt är fiskehamnen Stubbeköbing på ön Falster. Det är mörkt ute men runt omkring oss kryllar det av ljus. Sträckan vi kör är hårt trafikerad och vakten som kör måste hålla ordentlig utkik. I mörkret är det inte lätt att se hur stora andra båtar är eller i vilken riktning de åker. Vissa fartyg passerar nära och det känns nästan lite overkligt i det dova ljuset som endast kommer från stjärnorna på himlen. Vi seglar hela natten och när jag går av mitt pass klockan fyra på morgonen kan jag bara ana att solen börjar vara på väg upp, men visst gick den upp till slut. Morgonen och dagen bjuder på strålande solsken, frisk vind och lugnt vatten. När vi glider förbi mäktiga Klintholms klippor, som når 140 meter på sina ställen och stupar ner i havet, så kan man nästan låtsas att man är i söderhavet om har man lite fantasi. Vi rundar Klintholm och går in mot Stubbeköbing hamn. 

Stubbeköbing grundades i början av 1200-talet och är därmed Danmarks äldsta köpstad. Vi har lyckats pricka in den 5e juli, dagen då Stubbeköbing lever upp och firar sin historia med en fiskemarknad som genomsyrar hela staden. På kajen serveras mat och säljs grova men minst sagt karakteristiska trähantverk. Musik strömmar ur högtalarna hela dagen, gamla klassiker blandas med något som vi tror är danska folkvisor och många besökare hänger med i sången. Faktum är att vi inte behöver gå långt upp i stan för att stöta på nästa liveband som spelar folkrock och vi bestämmer oss för att det är ett bra ställe att äta pølse till lunch på. För att vara en fiskemarknad var det förvånansvärt lite fisk till salu men lyckligtvis hittar vi till slut ett par rökande vänner i en bil som kan sälja rökt makrill till oss från sin baklucka.

Ett lågtryck är på väg in över Danmark nord- västerifrån, det ska komma åska, regn och kraftiga vindbyar. Vi har nu två val, det första är att vänta in ovädret, se hur kraftigt det är och riskera att bli inblåsta i Stubbeköbing, det andra är att lämna hamnen innan ovädret når oss och segla framför lågtrycket. Vi bestämmer oss för alternativ två och lämnar Stubbeköbing tidigare än planerat.

Seglingen mot Straalsund i Tyskland ska bli en av de finaste seglingar som jag varit med om i Östersjön. Sällan är det så varmt, så blå himmel och så lugnt vatten som under den seglatsen. Deltagarna har börjat vänja sig vid livet ombord med vaktsystemet som rullar hela dygnet. Arbetsuppgifterna varierar från att styra och navigera båten till att laga mat och diska, sysslor som kan vara nog så utmanande och annorlunda när det lutar och gungar som det gör ibland till sjöss. Stämningen ombord är lugn, det blåser inte så mycket så det är ganska tyst ombord när vi glider fram mellan Danmark och Tyskland. Bitvis blåser det nästan för lite och vi gör inte mer än några ynka knop. Vi bestämde oss för att göra det bästa av situationen, det vill säga, överge Biscayas däck för en liten stund. Knyter man fast diverse flytande föremål i de längsta repen som finns ombord så får man ett utmärkt redskap att hålla i sig i om man vill hänga bakom båten ett litet tag. Det tog inte lång tid innan de flesta låg i vattnet ihållandes en fender eller simmandes ikapp med båten (fendrar används för att skydda skrovet vid förtöjning, de är gjorda av gummi och uppblåsta med tryckluft och flyter således mycket bra). Framför oss låg en stor farled där stora fartyg ständigt passerade som gråa skuggor på led vid horisonten. När alla i besättningen åter tagit sig ombord hade vinden ökat i styrka och vi satte ny kurs mot farleden för att korsa den så fort som möjligt. Det ska visa sig att vi har mer än 12 timmar framför oss innan vi når Straalsund.

Vi är flera som är uppe. Klockan är ett på natten och framför oss lyser farledsljusen som visar vägen in mellan Tysklands största ö, Rügen och det gamla konstnärstillhållet ön Hiddensee på andra sidan. Vi är lite nervösa, infarten till Straalsund är smal och leden är kantad av sandbankar som kan flytta på sig. Leden är väl utmärkt med numrerade bojar och fyrar men det finns många skarpa svängar. Den här sträckan kräver att såväl styrman som utkiken och navigatören är skärpta. När vi tar oss an leden finns det inte en enda annan båt i sikte och kanske är det trots allt inte så vanligt att anlända till den gamla Hansastaden mitt i natten. Lite sällskap får vi i alla fall av Rügens fåglar som ligger i stora flockar i vattnet på båda sidor om oss. Klockan halv fyra är soluppgången på god väg, himlen och vattnet färgas rosa och i sakta mak börjar dagern att lägga sig över båten och över det låga landskapet på båda sidor om oss. Jag har gått av mitt pass och passar på att ta lite foton i ljuset som nog står högt i kurs på de flesta fotografers önskelista. Runt oss börjar fåglarna vakna till liv och jag behöver inte längre låtsas att jag är i söderhavet för det här är en av de häftigaste platser som jag befunnit mig på i soluppgången. Vi anländer hamnen på morgonen och nästa dag ska det visa sig att det inte gått lika bra för andra seglare som för oss. Vi ska dela brygga med en annan svensk båt som hade otur och fastnade i den förrädiska sanden.




Stralsund är en fin gammal hansastad med många gamla kyrkor, smala gator och små hus i ljusa färger. Faktum är att Sverige understyret av Gustav II Adolf (stormaktstiden) stödde Stralsund under det trettioåriga kriget och staden bär än idag på minnen från svenskens närvaro. De gamla kvarteren i Stralsund finns numera på UNESCO:s världsarvslista.

Från marinan i Stralsund ser vi ön Rügen på andra sidan vattnet och vi bestämmer oss för att åka dit. På morgonen dag sju tränger vi ihop oss i tre hyrbilar och far iväg på autobahn över Tysklands högsta bro mot bokskogar och långsträckta stränder, vi är på väg mot nationalparken Jasmund på öns norra ände. Framför oss väntar en fyra kilometer lång promenad, genom urskog med träd höga som våningshus, till en kust med på sina ställen 200 m höga kritklippor. Mot slutet av dagen åker vi till en sandstrand, det blåser mycket, när vi anländer rullar meterhöga vågor in mot kusten. Vi klagar inte eftersom alla får chansen att träna på sin förmåga i bodysurfing, men när vi kommer tillbaka till båten på kvällen har lågtrycket hunnit ikapp oss och det börjar regna.

Under natten ökar vinden ytterligare, när vi lägger ut på morgonen för att bege oss mot Swinoujscie blåser det kuling och är ganska byigt. Det är många båtar som ska åka samma väg som vi så det blir trångt i farleden och när vind och vågor tar tag i skrovet driver vi i sidled. Vi klarar oss bra även den här gången men när land öppnar upp sig mot öppnare vatten träffas vi av den fulla vindstyrkan och vi får in den över oss rakt framifrån. Vi ska korsa sjön mellan Rügen och Tyskland som är mycket grund, genomgående cirka 8-10 m djup. Under natten har vinden rivit upp ordentliga vågor som vi kör rakt in i.

Vågorna är höga och korta, båten snarast står och stampar i dyningarna. Vi har inte mycket motorkraft i vågorna och motvinden så vi bestämmer oss för att hissa stormfocken som är det minsta förseglet på Biscaya. Jag och några deltagare tar oss fram på fördäcket, vågor sköljer över oss, ibland träffar vi en större våg så att peket dyker ner i vattnet. Vi har livlinor på oss med karbinhakar som vi flyttar på när vi tar oss runt. Faller någon överbord i den här sjön blir det oerhört svårt att se personen och att hitta denne igen, det får helt enkelt inte hända. När jag halvsitter i fören och försöker hålla nere förseglet medan vi fäster det får en deltagare tag på en gasoltub som tagits med av en våg och glidit iväg över däcket, trots att den var fastbunden när vi lämnade hamnen. Vattnet som sköljer över fören kommer med en väldig kraft, när vi dyker i en särskilt stor våg sitter jag på knä och känner hur jag lättar från underlaget och glider bakåt. När vi fått upp seglet surrar vi fast allt som kan röra sig på däcket och inne i båten. Vi ändrar kurs så att vi får in vinden snett från sidan, det lilla seglet fylls med vind som ger oss lite fart och hejdar gungningarna litegrann. Jag är blöt från topp till tå, kläderna är tunga och håret strävt av saltvattnet. Jag andas ut och går ner under däck för att byta om och dra på mig seglarstället.

Att korsa sjön tog hela dagen, livet ombord fortgår trots den grova sjön. Mat lagas, vakter byts och några lyckas till och med sova lite, vi tar oss sakta, en våg i taget, framåt. På kvällen når vi sjöns öppning mot Pommernbukten och kan äntligen ta en sydligare kurs som ger oss bättre fart. Vi når hamnen vid tretiden på morgonen när det fortfarande är becksvart. Industrifartyg går med jämna mellanrum in och ut ur hamnen men vi håller oss utanför och väntar på att det ska ljusna. Vid fyratiden börjar solen gå upp och vi beger oss in i farleden mot hamn. Klockan fem har vi lagt till, trötta och lite blöta, men säkra i hamn.

Swinoujscie är en liten polsk hamnstad som ligger precis innanför gränsen till Tyskland. Faktum är att Gustav II Adolf och hans soldater under 1600-talet gett avtryck även här och som följd tillhörde Swinoujscie under ett tag den Svenska Pommern. Staden tillhörde därefter Tyskland men tillföll Polen år 1945. Husen i staden är vackra och gamla. Hamnen är stor, vi ligger med fritidsbåtar i alla tänkbara storlekar och på andra sidan kajen lastas ständigt nya fraktfartyg. Små kappseglingsjollar ligger längst in i hamnen och rätt som det är så fylls vattnet av kappseglande entusiaster.

Vår vistelse i staden blir mycket kort och kom att präglas av städning av båten, promenader på breda sandstränder och samtal om de minnen som resan fört med sid. Att segla till nya platser är för mig det absolut bästa sättet att resa på. Det spartanska levnadssättet lämnar utrymme för de delar i livet som faktiskt är de viktigaste. Att vinden är ens drivkraft ger dessutom en del friheter och med havet som plattform finns det oerhört mycket att upptäcka. Dag tio är vår vistelse inom Biscayas två skrovsidor slut och vi samlar ihop våra tillhörigheter från hennes gömslen och lämnar henne.

Det är dags för nästa grupp att ta henne till Västervik. 

Besättning Biscaya segling III - 2014, Höllviken - Swinoujscie