Göra skillnad

Att göra skillnad – vad betyder det och vad kan det innebära? Vad krävs egentligen för att åstadkomma riktig förändring?

Behöver ni inspiration i kåren, eller vill du starta ett nytt projekt, men vet inte vad? 

Boken Göra skillnad berättar om unga människor som valt att engagera sig för att göra skillnad och ger tips på hur du kan engagera dig, du med. Boken porträtterar både scouter och icke-scouter som påverkar sin omgivning och åstadkommer förändring. 

Göra skillnad finns i Scoutshopen, klicka här för att komma dit. 

Rebecca och Alma på stort, internationellt roverläger i Italien!

”Dear Rebecca, I really hope that this camp proved to you that the world is just a whole big family where we all are just brothers and sisters. I hope you realized that together we can really change the world if we keep dreaming and working for these dreams to become true. I wish you to have many more beautiful adventures. You are beautiful! With love, Giulia” (En av våra scoutledare.)

Att ligga och kolla upp på stjärnorna med en österrikare som inte kan få dig att sluta le. Eller att ha ”siesta” med 2 spanjorer mitt på ”gågatan” för att det är ett av de få ställena med skugga, samtidigt som magen krampar av allt skratt. Att under ett lägerbål sjunga ”Jag vill vara din Margareta” samtidigt som Salah från Egypten dansar något, (som i alla fall är tänkt), ska likna egyptisk dans och se de från Burkina Fasos förskräckta miner när de smakade djungelvrål (bland det bästa jag sett). Det var det som gjorde Route Nazionale 2014 för mig så speciellt, alla dessa små stunder som jag aldrig hade fått uppleva annars om jag inte åkt.

Allt började med en väntan på Alma från Skåne på Roms flygplats i 8 timmar eftersom jag flög från Stockholm. Alma som jag visste vem det var, men inte kände. Hon skulle vara min enda trygghet från Sverige men blev mycket mer än bara en trygghet, hon blev min vän.

Jag hade hunnit börja känna mig riktigt hemma på flygplatsen när jag med skånska flaggan viftandes mötte henne. Vi upptäckte då att vi inte hade något tält på grund av lite missförstånd och jag kan avslöja redan nu att vi senare upptäckte att det verkar vara en oskriven regel att ha med sig sitt lands flagga när man åker på internationella läger… Skämdes lite smått ibland bredvid alla de andra fina internationella flaggorna, men inga sura miner för det, vi fick lära ut lite svensk geografi bara.

Vi spenderade första dagen tillsammans med ukrainska Sofiia med lite typiskt turistande i Rom, det vill säga Colosseum, pizza och pasta. Vi mötte sedan upp våra italienska ledare och lite andra internationella scouter från bland annat Libyen, Burkina Faso och Frankrike. Mitt äventyr hade börjat redan på Arlanda, men nu skulle det börja på riktigt.

Clan Africa, som bestod av mig och Alma från Sverige, Salah från Egypten samt 5 stycken från Burkina Faso, var samlad och nu skulle vi möta upp de 34 italienska scouterna från Udine, Bari och Napoli, som vi tillsammans skulle vara Clan 17 med under lägret.

Första dagen tillsammans besökte vi ett ”ungdomsfängelse”. Våra ledare berättade för mig att de inom scoutingen försöker jobba för ett bättre samhälle för alla och det första steget är att ha en förståelse och respekt för varandra. För att få det är det därför viktigt att dela erfarenheter för att inse att vi alla egentligen är lika fastän vi är olika. (På ett ungefär i alla fall, även om det inte är ordagrant vad han sa var det ändå principen som jag tog med mig hem och hoppas på att få ser mer av i scoutingen i Sverige.)

I en natur så vacker att den många gånger lämnade en mållös vandrade vi sedan tillsammans i 4 dagar i Neapel. För scouterna från Burkina Faso var det en utmaning eftersom de aldrig vandrat med ryggsäck förut, men de kämpade på och klagade inte en enda gång, inte ens när en av dem halkade omkull i leran haha.

Vi var uppdelade i matgrupper som vi åt och lagade alla måltiderna med, så alla internationella hamnade i varsin grupp tillsammans med två italienare. Min grupp var så gullig mot mig att jag många gånger blev rörd. Trots språksvårigheter eftersom engelskan inte var deras starkaste sida, så gick det inte att missa att de oroade och brydde sig mer om hur jag mådde än de själva. Så fina att jag fortfarande blir helt varm inombords av att tänka på dem.

De var inte de enda som tog mig/oss under deras vingar. Två italienska systrar som kunde, men framförallt vågade, prata engelska stod alltid redo vid vår sida att översätta när våra engelsktalande ledare inte fanns i närheten. Vi behövde aldrig ens fråga, trots att det var kämpigt för dem ibland försökte de alltid hjälpa oss och det var för mig något riktigt fint. De hade inte behövt hjälpa oss, men för dem var det en självklarhet.

Vi blev även utsprida i olika tält och ett riktigt ”wow”-tillfälle var för mig när jag låg och höll precis på att försvinna in i drömmarnas värld när jag insåg att: ”Jag ligger någonstans i Italien med Roberta från Italien till höger om mig och Florence från Burkina Faso till vänster och ingen av oss talar något gemensamt språk, samtidigt som Salah från Egypten ber utanför på något språk jag inte heller förstår.” Det gjorde mig så hög på livet att jag hade svårt att ligga still och jag känner fortfarande ett litet rus i kroppen så fort jag tänker på det smått magiska och mäktiga ögonblicket.

Efter vandringen rörde vi oss sedan mot det stora lägret i San Rossore i Pisa. I matchande tröjor anlände vi och trots att jag bara känt dessa människor i ungefär halv vecka kände jag att det var min clan som jag var stolt över att tillhöra. Främlingarna var inte längre främlingar och att känna så efter endast ett par dagar tillsammans var en fantastisk, obeskrivlig känsla.

Jag insåg inte heller förrän min ledare sa det, att vi skulle få uppleva något historiskt. Denna typ av läger sker bara ungefär var 30:e år berättade han och nu stod jag där och skulle vara en del av det. Det var mäktig, riktigt mäktigt.

Vi var inte längre 42 stycket, vi var nu 30.000 scouter från hela Italien där deltagarna var i åldrarna 16-21 år. Det var likt, men även mycket olik ett svenskt, större läger.

Vi var många, det var varmt och vi var i ett naturreservat, så vi lagade ingen mat, utan fick allt
färdigt, det vill säga en hel del baguetter samt pastasallader. (Väldigt italienskt haha.) Religion är även en stor del av scoutingen i Italien, så innan varje måltid tackade vi alltid för maten samt talade de om Gud varje dag vid till exempel morgon- och kvällssamlingar. Trots att jag inte är religiös tyckte jag det var fint, jag fick mig en tankeställare av tanken på att man faktiskt tackade för maten istället för att ta den förgivet. Sedan måste jag erkänna att en timme om dagen om Gud på italienska som man inte förstod ett ord av blev lite segt efter ett tag haha…

Något förståeligt, men ändå verkligen en upplevelse att nämna var vår tandkräm. Som innan nämnt befann vi oss i ett naturreservat och det var en hel del människor. Det skulle betyda en hel del föroreningar, så därför fick vi bara använda godkända tvålar, schampo och tandkräm. Det vill säga samma tvål för att tvätta händer & kläder med som tvålen vi använda till att tvätta kroppen, håret OCH TÄNDERNA med. Det var helt klart utan tvekan bland den äckligaste smaken jag någonsin upplevt, men även fantastiskt roligt att se folks miner när de borstade tänderna. 

Vi gjorde olika workshops på dagarna med olika teman inom lägrets tema ”Coraggio” som betyder ”mod” på italienska och en som jag gick på lämnade verkligen avtryck hos mig. Tillsammans i små grupper började vi med att diskutera problem vi hade i våra kårer, varför vi trodde att vi hade dem och vad vi kunde göra åt dem. Alla hade olika, men även samma, men det fina var att vi alla ville lösa dem. Våra egna men även de andras. En annan övning vi gjorde var att vi alla fick varsin lapp med information om en människa och skulle sedan leva oss in i rollen som denna. Sedan ställde vi oss alla på rad och fick påståenden upplästa för oss. Stämde de tog vi ett steg fram, annars stod vi kvar om det inte var så att det verkligen inte stämde, då tog man ett steg bak. Efter några påståenden var vi alla utspridda och då syntes det så tydligt att vi alla börjar på samma ställe med samma utgångspunkt, men ändå var vi alla så utspridda efter ett tag. Det gav en verkligen en tankeställare om hur vårt samhälle ser ut idag och varför.

Vi avslutade sedan med att tänka tyst för oss själva på våra drömmar och rädslor och fick sedan i uppgift att gå fram till någon i gruppen som vi ännu inte pratat med och berätta om vår största rädsla. Det fick en att verkligen att känna efter och att sedan få dela något så stort med en främling, det var bara fint tycker jag och lämnade kvar spår hos mig.

En dag hängde även alla vi internationella tillsammans. Det var verkligen jätteroligt, som icke-italienare kände man någon slags samhörighet med de andra och med mig hem har jag en massa nya vänner från en massa nya länder.

Eftersom italienarnas scoutskjortor är blå var det som att titta ut över ett hav när alla scouter var samlade vid stora scenen. Den känslan går inte beskriva. Den känslan att stå i ett hav av scouter som sjunger lägerlåten på italienska, en låt där jag inte förstår orden men ändå försöker sjunga med, och känner varje ord.

Jag har gjort mycket kul inom scouting, men jag vågar nog påstå att det här är bland det bästa jag gjort. Känslan under Route Nazionale går verkligen inte att beskriva, ett ständigt lyckorus genom kroppen är det närmsta jag kan komma. Det har nu gått 4 månader sedan jag kom hem och det har nog inte gått en dag utan att jag längtar tillbaka till lägret och alla de fina människorna. Jag rekommenderar så otroligt starkt att åka på internationella läger, wow säger jag bara. Ju mer jag reser och ju mer människor jag träffar, desto mer känner jag att världen är mitt hem och dess folk min familj. Jag kan helt enkelt inte vänta på att få ser mer av den.

”Hi Rebecca, I was very happy to have you in my clan, for me, you are a sister. Miss you. /Florence from Burkina Faso”

Rebecca Söderberg


Alma berättar:

När jag tänker på lägerbålet, när vi sjöng små grodorna, då skrattar jag högt. Där hoppade jag och Rebecca runt och sjöng med 40 scouter från Italien och Afrika.
Fortfarande nynnar jag ibland “È guinta l’ora è giunta il momento” från lägerlåten, samtidigt som jag läser fina texter från de nya vännerna i lägerboken, på både engelska, italienska franska och för mig det helt oförståeliga språket arabiska. Det blev så mycket mer än bara ett litet scoutläger hemma i Sverige.

Ibland var jag frustrerad när ingen förstod mig eller jag dem, det resulterade i att jag lärde mig otroligt mycket italienska av de här underbara scouterna som tålmodigt lärde mig och upprepade vad de sa. Väldigt ofta sprang jag runt med scouter och sjöng, lärde känna nya eller blev retad över min latinamerikanska dialekt under konversationer med spanjorer. Jag pratade med de härliga libyerna som berättade att jag minsann inte hade kunnat ha de shortsen jag hade om lägret hade varit i Libyen. Vi skrattade och berättade för varandra om hur saker och ting är i våra länder jämfört med vad vi upplevde i Italien. Jag fick en otroligt fin kontakt med scouter från andra länder som har en helt annan vardag än vad jag har. Gänget från Burkina Faso som inte kunde engelska hade svårt att kommunicera med italienarna och oss, men inte hindrar väl det till att dansa med dem mitt i natten när de spelar trummor live, och leka nya spännande lekar på franska. Sista natten sov vi för första gången under bar himmel, jag och min nya kompis från Burkina Faso.

Det var två veckor fyllda av så mycket erfarenheter, roliga minnen, nya vänner och skratt. Som vanligt är jag supernöjd med ytterligare en scoutsommar, denna gången med lite extra med mig hem.

Italien blev ett land som jag verkligen vill tillbaka till. Så hoppas jag verkligen på att få träffa i alla fall några av de scouter som jag träffade och min kära svenska scoutkompis som jag lärde känna under vår resa, hon som alltid förstod mig.

Alma Fredika Karlsson

Internationella läger sommar 2015

Till sommaren finns det massor internationellt och spännande att hitta på. Inte minst ett stort utbud av internationella läger som du kan välja att åka iväg på antingen med kåren, eller på egen hand som deltagare eller funktionär. Här kommer ett litet smakprov för sommaren 2015, mer finns att läsa på scouternas hemsida under fliken Läger & äventyr.
Glöm inte att höra av dig till oss om du vill finna mer info, söker råd eller vill ha hjälp på annat vis!

Baltic Olympic Jamboree 2015 Ancient Games

Över 600 deltagare förväntas komma till detta internationella läger som främst väntar deltagare från Estland, Lettland och Litauen. Temat under lägret är olympiska spelen.

”Prepare your swords, prepare your arrows because the contest between the teams will be difficult. It will be fun, it will be hard, it will be challenging, be prepared!”

Plats: Tagametsa, Estland
Målgrupp: Deltagare: upp till 18 år, IST: från 18 år och uppåt
Datum: 14 juli - 19 juli
Hemsida: 
http://www.gaidid.ee/content/baltic-jamboree-ancient-games?language=en

InterCamp 2015

Sedan 1967 har detta internationella läger hållits årligen organiserat av olika länder runt om i Europa. Det väntas komma scouter från 15 olika länder och temat är medeltid med riddare, prinsessor, drakar, skattjakter och turneringar!

Plats: Nysa, Polen
Målgrupp: 11-16 år
Datum: 22 maj - 25 maj
Kostnad: 20 Euro / person
Hemsida: http://www.intercamp.info/en/

You're up! - French Jamboree

You’re up kommer att bi ett storläger med omkring 10 000 deltagare från Frankrike och 5000 från övriga Europa. Som internationell deltagare fungerar det så att du/din patrull får kontakt med en fransk grupp scouter som du/ni får leva med tillsammans under lägret. På schemat står både dagstur in till staden Strasbourg och olika aktiviteter för att uttrycka hur vi skapar en bättre framtid tillsammans.

”An opportunity to meet and celebrate with other young people, build your dreams, and work towards a stronger Europe and a more united world!”

Plats: Strasbourg, Frankrike
Målgrupp: Scouter 14-17 år
Datum: 16 juli - 23 juli

Kostnad: 180 Euro
Hemsida: http://caravane.sgdf.fr/rubrique-jamboree-you-re-up

Peak 2015 

Peak är ett välkänt och återkomande läger i England. I sommar väntar de 6000 deltagare och under lägret kommer det att bjudas på över 60 olika aktiviteter! Däribland klättring, kanot, dans, mountain bike, natthajker, orientering, flottbygge, segling, äventyrskurs och mycket mer!

Plats: Chatsworth Estate, Derbyshire, England
Målgrupp: Deltagare: under 18 år, Ledare eller funktionär: 18 år och uppåt
Datum: 25 juli - 1 augusti
Kostnad: 190 Pund
Hemsida: http://www.peakcamp.org.uk/

Vendelbo Jamborette 2015

För nionde gången hålls Vendelbo Jamboree på Jylland i ett av de vackrare naturområdena i Danmark. Det förväntas komma 1000 deltagare till lägret som traditionsenligt kommer ta med deltagarna genom en äventyrlig story för att mot slutet förtjäna det alldeles speciella lägermärket. Lägret utlovar scoutparty i vildavästernandra såväl som hajker i den omkringliggande naturen.

Plats: Mosbjerg Spejdercenter, Norra Jylland, Danmark
Målgrupp: Alla åldrar
Datum: 25 juli - 1 augusti,

Kostnad: 190 Euro (120 för 5 dagar)
Hemsida: http://www.vj2015.dk/en/

Uganda Scouts International Centenary Jamboree

Ugandas nationella scoutorganisation bjuder in till ett storläger för att fira 100 år av scouting i landet. Temaord är Äventyr, Kultur och Natur. En lite osäker siffra säger att det kommer omkring 8000 deltagare.

Plats: Kaazi National Scouts Campsite, Kampala, Uganda
Målgrupp: Scouter 10-30 år
Datum: 318 augusti - 28 augusti
Kostnad: 250 USD
Hemsida: http://www.ugandascouts.org/ 
Se också: http://scouts.org.za/international-scouts-centenary-jamboree-2015-uganda/

Från Skåne till Lima på klimatkonferens #4

Det är mitt sista inlägg på bloggen, och min sista dag i Peru. Nu tar äventyret slut, och jag måste säga hejdå till de fantastiska människor jag mött här. Inga mer julgranar överallt fastän det är i mitten av sommaren, inga mer kindpussar, ingen mer mango till frukost och ingen mer scoutklädsel 24/7. Jag åker hem från ett klimattoppmöte som inte blev som jag och så många andra hoppats på, till ett Sverige där det tydligen utlysts nyval. Känslorna är blandade. Det är mycket att ta in. Men varje avslut är ju också början på något nytt. Och att kämpa för människans framtid här på jorden känns viktigare än någonsin.

Dags för sista snabbkursen, den här gången om resultatet av de utdragna förhandlingarna på COP20. Jag ska vara helt ärlig med vad som är produkten av mötet blev: en alldeles för svag text. Besvikelsen jag kände när jag läste den var stor. Det mest positiva är att förhandlingarna inte kraschade, utan att man i alla fall kom överens om något. Men det är svårt att glädja sig åt det, när texten som kommer lägga grund för förhandlingarna i Paris nästa år är så… intetsägande. Det borde inte förvåna. Att tro på att de internationella klimatförhandlingarna faktiskt ska leda till ett ambitiöst avtal som förhindrar en uppvärmning på 2 grader, är liiite på samma nivå som att tro på tomten. Men i år var förutsättningarna så bra, och förväntningarna så höga. Jag trodde på riktigt att mötet skulle bli framgångsrikt. Att tomten skulle komma med ett finfint avtal i sin säck.

Så hur går vi vidare härifrån till Paris och COP21? Det ser inte helt bra ut inför det avgörande mötet i Paris nästa år. Men vi vet sedan länge att de internationella förhandlingarna inte är det ensamma svaret på klimatförändringarna. De stora utsläppsminskningarna runt om i världen sker på nationella och lokala initiativ - länder, regioner och städer bestämmer sig för att gå före. Föregångsländer som investerar stora pengar i förnybar energi och genomför ambitiösa utsläppsminskningar är avgörande för planetens framtid, och Sverige kan absolut vara ett sådant land.

Spelar det roll?

Precis som många andra hemsöks jag ibland av tankarna på att det jag gör inte spelar någon roll. Att jag är så liten i världen, alldeles för liten för att åstadkomma någon betydelsefull skillnad. De allra tyngsta besluten har alltid verkat tas på internationella toppmöten långt ifrån den värld jag lever i, och inte ens som observatör på självaste COP hade jag någon stor chans att påverka. Reste jag till Lima för att surfa, äta kaktusfrukt och turista? Dricka majs-läsk och titta på lamor? Jag ville ju förändra världen.

Men mitt inlägg tar inte slut här!! För det är faktiskt så att vi i Sverige har otroligt mycket inflytande i världen! Vi har de ekonomiska förutsättningarna och en hel del utsläpp att skära ner på. Så många på den här jorden, bland annat invånare i de länderna som drabbas hårdast av klimatförändringarna, har ingen makt. De har inte de ekonomiska musklerna eller möjligheterna som vi har, och många länder släpper inte ut särskilt mycket själva. Vi svenskar har däremot några av världens största ekologiska fotspår. Vi har deras öde i våra händer.

Nu menar jag inte att du och jag ska bära allt ansvar för jordens framtid på våra axlar. Men det finns också så mycket vi kan göra. Engagera oss. Äta vegetariskt. Ta tåget eller bussen. Ge regnskog, vaccin eller skolböcker i julklapp. Göra kåren, lägret, hajken eller mötet till det mest miljövänliga någonsin. Det vi scouter gör, med eller utan scoutskjortan på, spelar verkligen roll.

Två av världens underverk

För två dagar sedan såg jag ett av världens sju underverk, inkastaden Machu Picchu. Jag satt och tittade ner över ruinerna och bergen, tappade andan av hur vacker världen kan vara. Men Machu Picchu är ingenting i jämförelse med det underverk jag och över 40 miljoner andra är en del av – den fantastiska internationella scoutrörelsen. Under COP20 har jag gått runt med en lila tröja med orden ”Scouts – creating a better world”. Jag bar den med stolthet eftersom jag vet att det är sant.


Sååå… eftersom världens ledare är lite sega och handlingsförlamade, så är det visst upp till oss att rädda världen och skapa framtiden vi vill ha! Och vi är redo, eller hur?

En sista kram från Peru

Linnéa Andetsson 

Scouternas internationella arbetsgrupp söker nya medlemmar

Brinner du för att skapa flera internationella upplevelser i Scouterna som utvecklar unga? Då har Scouternas internationella grupp ett uppdrag till dig. Vi rekryterar nu nya medlemmar med uppdragsstart i mitten av januari 2015.

Scouternas internationella grupp skall under 2015 informera och inspirera om internationella möjligheter, stötta scoutkårer att skapa internationella utbyten på hemmaplan eller genom en resa utomlands, söka bidrag och stötta i nya partnerskap (utvecklingssamarbeten), skapa nya programaktiviteter med internationellt fokus, mm mm.

Är du sugen?

Här, på Scouternas sida för lediga ideella uppdrag läser du mer om vad uppdraget innebär och hur du ansöker.

Sista dag att ansöka är den 7 januari 2015.

Från Skåne till Lima på klimatkonferens #3

Idag är fredag, arbetsveckans slut för min del och sista gången jag får min observatörsbricka scannad när jag lämnar COP20-området. Hur ska jag kunna beskriva konferensen? Den är ett internationell mini-stad uppbyggt av vita tält i mitten av Lima. Dess mystiska invånare rör sig med snygga kläder, självsäkra miner och bestämda steg omkring på området, det syns på håll att de har en destination och ett syfte. En massa saker pågår samtidigt: förhandlingar, dialoger i plenum, möten, föreläsningar, utställningar och aktioner, och trots värmen verkar ingen ta siesta. Överallt serveras det gratis snittar och drinkar, och varje liten skugga i gräset utomhus är paxad av någon observatör som halsar kaffe och knappar frenetiskt på sin dator. COP20 är en minst sagt intressant plats.


Att få delta på COP andra veckan har både sina för-och nackdelar: Å ena sidan sker de slutgiltiga diskussionerna, förhandlingarna och överenskommelserna just den här veckan, men å andra sidan är de för det mesta bakom stängda dörrar.

I plenum får man som observatör (jag) i alla fall sitta med. Topp 3 bästa minnena från ministerdialogerna och förhandlingarna i plenum är helt klart:

1. När miljöminister Åsa Romson talade om vilken utgång Sverige vill se av förhandlingarna.

2. När en i Kinas delegation satt och sov under deras replik.

3. När min peruanska scoutvän Angela sa ”It smells like cheviche in here” (cheviche = Perus nationalrätt, rå fisk marinerad i citron)

Knäckfrågorna

Så vad handlar förhandlingarna om? Vilka är frågorna som splittrar världens länder? Jag ska försöka förklara några.

Finansiering – I Köpenhamn, på COP15, kom man överens om att världens i-länder ska bidra med pengar till fonden the Green Climate Fund, som ska finansiera projekt i u-länder för att sänka deras utsläpp och anpassa deras samhällen till förändringarna i klimatet. Varje år fram till 2020 skulle fonden fyllas med 100 miljarder dollar. I skrivande stund har fonden allt som allt lovats strax över 10 miljarder dollar. Det kallas både framgång och skandal, beroende på vem som talar. Framgång för att det är mer än ingenting, skandal för att det är otroligt långt från den summan som lovats.

Adaption (=anpassning) – Det finns också en fond som kallas the Adaption Fund, vars pengar ska ges särskilt till de mest utsatta ländernas arbete med att anpassa sig till klimatförändringarna. Särskilt Afrikas länder och små önationer pushar på för detta, eftersom de drabbas hårdast. I skrivande stund ekar fonden tom, men under COP20 har vissa länder tagit visst ansvar och lovat fonden nya pengar (men tyvärr långt ifrån tillräckligt).

Mitigation (=mildring) – Det här handlar om hur mycket var land ska minska sina utsläpp med.

INDC (=Intended Nationally Determined Contributions) – Detta är förslagen som länderna presenterar och som förhandlas fram på vad de ska åta sig att göra. I ett framtida avtal blir dessa åtagande (förhoppningsvis) bindande, och därför bråkas det mycket om ifall de ska inkludera bara mitigation, eller också finansiering, adaption, med mera.

(Minskningar före 2020) – Jag har satt den här rubriken inom parantes för att den verkligen hamnat i skuggan under COP20, trots att den är superviktig. Våra utsläpp måste minska kraftigt här och nu, men avtalet som sluts nästa år i Paris börjar gälla först 2020. Knepigt.

Det bråkas om ännu mer faktiskt, men nu har du ganska bra koll!

Fredagsmys

Som sagt så är det fredag, men för förhandlarna och ministrarna blir det inget fredagsmys, för förhandlingarna har förlängts och kommer fortsätta i natt och imorgon. Ingen part vill ge med sig men samtidigt vill de flesta nå ett avtal, så alla kör chicken-race. Jag måste erkänna att jag är väldigt orolig över vad som ska hända i natt och imorgon, det är så otroligt mycket som står på spel. Kommer förhandlingarna kollapsa? Kommer avtalet bli skitkasst? Det såg inte så bra ut när jag lämnade plenum. Då var alla oeniga, och ordförande utlyste rast för att alla skulle kunna förhandla i sina grupper och komma tillbaka med mer flexibla ståndpunkter. När rasten var slut kom i stort sett alla tillbaka med exakt samma ståndpunkter. *DJUP SUCK*

För dig och mig finns det inte i alla fall inte så mycket mer att göra än att vänta och fredagsmysa.

Kramar från Lima,

Linnea Andersson

YFU Christmas Challenge

Vi har tidigare berättat om Scouternas samarbete med Youth for Understanding (YFU). Du kan läsa mer om det här.

Just nu har YFU en kampanj för att samla in pengar till ett nytt stipendium som ska gå till en sökande som av ekonomiska skäl inte hade kunnat åka som utbytesstudent annars. I december försöker YFU genom crowdfunding samla in 15 000 kr till ett stipendium genom YFU Christmas Challenge. Efter bara några dagar har de fått ihop några tusen och hoppas givetvis på att summan kommer att öka. Om allt går bra kommer det alltså finnas ännu ett stipendium att söka för bland andra scouter som vill bli utbytesstudenter nästa år.

Självklart är de inte bara YFU:are som kan bidra till stipendium utan det är öppet för alla som vill hjälpa en ung person förverkliga sin dröm om ett utbytesår. Naturligtvis vill vi på Scouterna hjälpa till! Om du har några kronor över så här i juletider, gå in på hemsidan och bidra du med!


Youth for Understanding bidrar till gemenskap och förståelse mellan människor och kulturer genom att öppna dörrar till världen.